Gråjako (Psittacus erithacus), är en afrikansk papegoja i familjen västpapegojor. Den är populär som burfågel, känd för sin förmåga att härma mänskligt tal. Beståndet i det vilda är starkt utrotningshotat.
Gråjakon är en gråfläckig medelstor (33 cm) papegoja. Den har en stor svart näbb och en vit ansiktsmask runt det gula ögat. Stjärt och undergump är iögonfallande röda. Liknande temnejakon, ofta behandlad som underart till gråjako, är mindre, mörkare grå, har ljust benfärgad näbb och mörkare rödbrun stjärt.
Gråjakon förekommer naturligt längs ekvatorn i Centralafrika. Den finns från sydvästra Elfenbenskusten österut mot västra Kenya och söderut till norra Angola, södra Kongo-Kinshasa och nordvästra Tanzania samt på öarna Fernando Po och Príncipe i Guineabukten.
Gråjakon lever parvis i flockar om flera hundra individer. Flockarna söker föda gemensamt och de är väldigt sociala inom flocken. Starka band knyts mellan flera olika individer i flocken såväl som till individer i flockar i närområdet. Flockar av gråjakor blandar sig inte med flockar av andra arter till skillnad från exempelvis amazonpapegojor och vissa andra papegojor som kan ses tillsammans i stora flockar. Jakon är skicklig på att klättra och nyttjar ofta detta, hellre än att flyga, för att ta sig till födan. En grå jako i fångenskap blir ofta 30–40 år, men kan bli 60–70 år eller ännu äldre.
Papegojor i det vilda lever av en mycket varierad föda. Utöver fröer av olika slag äter den också nötter, fruktkärnor och fruktkött, olika spannmål, gräs, blommor och bär. De äter även rötter, färska skott, bark och gröna delar av olika örter, buskar och träd. En favoritföda i det vilda är palmfruktens kött.
Honan lägger två till fyra ägg. Under ruvningsperioden hämtar hanen mat till henne. När ungarna är kläckta tar båda föräldrar hand om dem. Efter kläckningen stannar ungarna upp till tre månader i boet.
