Guldsiska

Under uppvaktningstiden utförs flyguppvisningar och sång av hanarna, som påbörjar uppvaktningen i slutet av juli. Flyguppvisningarna inleds då hanen jagar honan, som flyger undan i zickzackartade mönster. Hanen kan signalera sin kvalitet och duglighet, både på kort sikt (aktuell kroppskondition) och lång sikt (gener), genom ornamentering (näbbfärg och fjäderdräkt). Om en hona godkänner hanen som partner flyger paret i vida cirklar medan hanen sjunger.

När en hane har hittat en partner väljer han ut ett revir och markerar dess gränser genom att sjunga medan han flyger från gren till gren. Efter att ha cirkulerat runt omkretsen utför han två flyguppvisningar. Först upprepar han en låg, horisontell flygning, sedan flyger han i en överdriven version av normal flygning, viker in sina vingar nära kroppen, störtar mot marken och fångar upp sig själv, sträcker ut vingarna och glider uppåt i en serie loopar. Två eller tre par kan samla ihop sina revir till en löslig koloni, möjligen som hjälp med försvar mot predatorer.

Redet byggs i slutet av sommaren av honan i en lövbuske eller ett lövträd på upp till 10 meters höjd. Bobyggandet pågår i ungefär sex dagar. Under denna tid arbetar honorna i 10–40-minuterspass. Hanen flyger ofta tillsammans med honan när hon samlar bomaterial och kan bära en del material tillbaka till boet, men lämnar själva bygget till honan. Boets yttre skal är byggt av bark, ogräs, rankor och gräs. Det färdiga redets insidesdiameter är omkring 6,5 centimeter. Kanten är förstärkt med bark som binds med spindelnät och skalbaggssilke, och kupan är fodrad med växtdun från sidenörter, tistel eller kaveldun. Boet är vävt så tätt att det kan hålla vatten, och det kan hända att boungar drunknar efter häftiga regn om inte föräldrarna täcker över boet.

Guldsiskor lägger fyra till sex blåaktigt vita till grönaktigt blå ägg, som är ovala och ungefär 16 x 12 millimeter stora, ungefär som en jordnöts storlek. Det anses att äggen läggs på natten. Äggen ruvas av honan ensam, men hanen hämtar mat till henne under ruvningen. De flesta häckande par lägger bara en kull om året.

Ungarna kläcks 12–14 dagar efter att ruvningen har börjat. Liksom hos alla tättingar är ungarna bostannare. De föds nakna, med rödaktiga kroppar, blekgrå dun och slutna ögon. Modern matar sina ungar med uppstötta frön och insekter medan de växer. Ungarna utvecklas snabbt. De öppnar ögonen efter tre dagar och har fullt utväxt olivbrun juvenil fjäderdräkt efter 11–15 dagar, då de börjar öva att göra korta flygningar nära boet. I upp till tre veckor efter att de blivit flygfärdiga matas de fortfarande av hanen, som lokaliserar dem genom att lyssna efter deras rop. När ungarna har blivit helt självständiga slutar de att göra detta rop.

Guldsiskor blir ibland offer för häckningsparasiter, särskilt brunhuvad kostare (Molothrus ater). En undersökning visade att 9% av guldsiskebon hade ägg av brunhuvad kostare i sig. Guldsiskor är mycket dåliga värdar för häckningsparasiter. Undersökningar har visat att en liten andel av brunhuvade kostarars ägg kläcks och inga ungar blir flygfärdiga. Detta trots det faktum att guldsiskan inte har några kända beteendeanpassningar mot häckningsparasiter. Det förmodas att ungarna av brunhuvad kostare inte överlever på grund av att de inte får tillräcklig näring. Guldsiskans frörika diet skiljer sig från den vanliga insektsrika dieten hos andra värddjur.