Skäggmes (Panurus biarmicus) är en säregen mesliknande fågel som numera placeras i den egna familjen Panuridae. Den påträffas i vassrika våtmarker i Europa och österut ända till östra Kina. Trots namnet står den inte alls nära mesarna (Paridae) utan är istället en avlägsen släkting till lärkor (Alaudidae). Sedan 1960-talet har den etablerat sig som svensk häckfågel, med starkast fästen i Tåkern. Globalt anses beståndet vara livskraftigt.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareVä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreTe
TerrestriskOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
Fl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
So
SocialKo
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
In
Inte en migrantB
börjar medSkäggmesen blir cirka 16 centimeter lång och är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på huvudet och nacken samt vitaktig på kroppens undre sida. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger som i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.
Skäggmesens läten är snabbt upprepade ping och tjing som ibland följs av ett utdraget tjirr samt en lågmäld sång.
Skäggmesen förekommer lokalt över i stort sett hela palearktiska regionen främst i de tempererade delarna av Europa och Asien. Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och Egypten.
Skäggmesen är en sentida nykomling i den svenska fågelfaunan. Första observationen gjordes vid Hammarsjön 1965 där den även häckade året efter. Omkring 1970 koloniserades Tåkern där populationsutvecklingen blev explosionsartad: hösten 1975 uppskattades beståndet till hela 20 000 individer. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige. Idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som södra Värmland, Västmanland och Uppland, dock med mycket varierande förekomst beroende på vintrarnas stränghet. Goda år häckar den på mer än 100 lokaler i landet, medan antalet mer än halveras under dåliga år. Tåkern är tillsammans Dettern i Västergötland och Kvismaren i Närke starka fästen. Häckningar har också konstaterats i södra Norrlands kusttrakter upp till Medelpad.
Skäggmesen förekommer bland rörväxter och videbuskar vid sjöar och våtmarker. Den är helt beroende av hög och tät bladvass (Phragmites australis). Fågeln är vig, livlig och orolig, lever av insekter, om vintern även av allehanda frön. Den bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden. Första kullen startas redan i mars–april och följs sedan av en, två eller ibland eventuellt tre kullar fram till augusti–september. Särskilt den första kullen plundras dock ofta, troligtvis av vattenrall. I övrigt tros den inte vara utsatt för predation i nämnvärd grad.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med oklar utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan tre och fem miljoner häckande individer.
De stränga vintrarna 2009/2010 och 2010/2011 gick hårt åt skäggmespopulationen i Sverige. Den togs därför upp på 2015 års upplaga av Artdatabankens rödlista som nära hotad. Idag verkar den ha återtagit all mark och avfördes igen från rödlistan 2020. Det svenska beståndet uppskattas bestå av mellan 6 000 och 12 000 häckande individer.