Bikolibri (Mellisuga helenae), eller helenakolibri, är en kolibri av släktet Mellisuga. Arten lever på Kuba – på huvudön och på Isla de la Juventud – och är en av femton kolibriarter som är endemiska för Västindien. Den är med en vikt på två gram världens minsta fågel.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Ne
NektarivoreAr
ArborealAl
Altriciella djurTo
TorporTorpor är den kortvariga formen av dvala hos djur, som är frågan om timmar. Den ska särskiljas från exempelvis vinterdvala, där perioden av d...
En
Endemisk på öarPo
PollinatörEn pollinatör är en överförare av pollen från växtens hanorgan, ståndarna, till honorganen, pistillen, på blommande växter, fanerogamer. F...
Te
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Po
PolygyniSo
Solitära djurIn
Inte en migrantB
börjar medSm
Små DjurBikolibrin är 5–6 centimeter lång och har en vikt på omkring 1,8 till 2 gram, vilket gör den till världens minsta fågel. Vingbredden är 3,25 cm i genomsnitt. Hanen väger ungefär 1,95 g och honan 2,6 g. Den beskrevs av den spanske naturhistorikern Juan Lembeye 1850. Hannen är något mindre än honan.
Bikolibrins kroppstemperatur är på dagen 40 °C (den högsta av alla fåglars), men bara 19 °C på natten, för att spara energi.
Bikolibrin är endemisk i Kubaarkipelagen, och är dokumenterad på huvudön och på Isla de la Juventud i Västindien. På huvudön återfinns den huvudsakligen i mogote-områden, dvs. isolerade branta bergsområden, i Pinar del Río-provinsen på västra Kuba och mera sparsamt vid Playa Larga i omgivningarna av träskmarkerna Ciénaga de Zapata.
Arten har iakttagits på fler platser, men kan förväxlas med den andra arten i släktet Mellisuga, fekolibrin, Mellisuga minima. Uppgifter om förekomster på Jamaica, Haiti och i Dominikanska republiken i närheten av huvudstaden Santo Domingo möter därför stor skepsis bland ornitologer.
Bikolibrin besöker åtminstone tio olika blomväxter, varav nio är endemiska för Kuba. Växtarterna är måreväxten Hamelia patens, Chrysobalanus icaco inom familjen Chrysobalanaceae, malvaväxten Pavonia paludicola, olenaderväxten Forsteronia corymbosa, ärtväxten Lysiloma latisiliquum, passionsblommeväxten Turnera ulmifolia, slideväxten rosensky, verbenaväxten Clerodendrum aculeatum, Tournefortia hirsutissima inom familjen strävbladiga växter och vinväxten Cissus obovata. Kolibrin äter även i viss utsträckning insekter och spindlar. En typisk dag äter bikolibrin ungefär motsvarande halva sin vikt.
Bikolibrins häckning sker i mars–juni. Arten lägger ett eller två ägg. Boet byggs av spindelväv, bark och lavar av honan och blir ungefär 2,5 cm i diameter. Där lägger hon ägg som inte är större än en ärta. Honan ruvar äggen och föder upp ungarna själv.
Bikolibrin har ett rätt stort utbredningsområde, men beståndet tros vara litet. Den anses dessutom minska förhållandevis kraftigt i antaltill följt av skogsavverkningar. IUCN listar den som nära hotad.