Blodfasan (Ithaginis cruentus) är en asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fo
FolivoraTe
TerrestriskOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Pr
PrecocialMo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialAl
Altitudinal MigrantB
börjar medBlodfasanen är en rätt liten (hane 44-48 cm, hona 39,5-42) och rapphönelik, tofsförsedd fasan med röda ben och röd bar hud kring ögat. Hanen är vitstreckat grå ovan, ljust grönaktig under och blodröd på strupen och delar av stjärten, ibland även i olika mängd på bröstet. Honan har grå tofs och nacke, rostorange ansikte, mörkbrun ovansida och rostbrun undersida. De olika underarterna (se nedan) varierar i mönstret av svart och rött i ansiktet och utbredningen av det röda på bröstet. Revirlätet är en egendomlig serie hesa skrik som i engelsk litteratur återges "glee-glee-keweee!-keweee!-keweee!".
Blodfasanen placeras som enda art i släktet Ithaginis. Den delas in i 14 underarter med följande utbredning:
Underarten holoptilus inkluderas ofta i rocki och annae i berezowskii.
I Nepal återfinns arten i höglänta rhododendronsnår och andra typer av buskmarker på 3200 till 4500 meters höjd. Vintertid söker den sig till lägre regioner ner till 2500 meter över havet, varierande geografiskt och efter väderlek. Arten lever huvudsakligen av mossa, löv och grässkott, men har även noterats äta insekter. Fågeln lägger ägg från mitten av april till slutet av juni, varav de flesta bon hittas i maj.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförlust och jakt, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).