Blåtrast (Monticola solitarius) är en fågel som trots namnet inte hör till familjen trastar, utan flugsnapparna i Muscicapidae. Den är Maltas nationalfågel.
Blåtrasten är Maltas nationalfågel och finns avbildad på Maltas Lm 1-mynt.
Blåtrasten är 21–23 centimeter och har en lång och smal näbb. Den adulta hanen är om sommaren omisskännlig då hela fjäderdräkten är gråblå förutom de mörka vingarna. Honan och ungfåglar har en mer anonym fjäderdräkt med brun ovansida, och ljusare brunspräcklig undersida. Båda könen saknar de röda yttre stjärtfjädrarna som stentrasten (Monticola saxatilis) har.
Den adulta hanen av underarten M. s. philippensis har i sommardräkt rostrött bröst och undersida och påminner därmed om ett mellanting mellan stentrast och nominatformen av blåtrast.
Hanens sång är klar och melodisk och påminner om stentrasten som dock oftast sjunger tystare.
Blåtrasten häckar i södra Europa och nordvästra Afrika, och från Centralasien österut till norra Kina, Japan och Malaysia samt på Malackahalvön och Sumatra och påträffas sällsynt i norra Europa varav några fynd har gjorts i Sverige.
De europeiska, nordafrikanska och sydöstasiatiska populationerna är främst stannfåglar, förutom förflyttningar i höjdled under de olika årstiderna. Övriga asiatiska populationer är till större utsträckning flyttfåglar som har sina vinterkvarter i områden söder om Sahara, på Arabiska halvön, i Indien och sydöstra Asien.
Blåtrasten brukar delas in i fem underarter, här fördelade på fyra grupper:
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) föreslås en annan underartsindelning, där longirostris inkluderas i nominatformen. Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.
Blåtrasten häckar i öppna bergstrakter, oftast på högre höjd än den besläktade stentrasten (Monticola saxatilis ). Den bygger sitt bo i klippskrevor och i hålor på byggnader och lägger i genomsnitt fyra till fem ägg som honan ruvar i tolv till 15 dygn innan ungarna kläcks. Paret som lever i monogama förhållanden tar hand om ungarna tillsammans. Den är en insektsätare som också äter bär. Den kan även fånga ödlor.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka 110.000-237.000 par.
