Borstskrika (Pityriasis gymnocephala) är en säregen tätting endemisk för den indonesiska ön Borneo som placeras i både ett eget släkte och numera även en egen familj, Pityriasidae.
Borstskrikan är en medelstor tätting, 25 centimeter lång. Den är huvudsakligen svart eller mörk grå, med röda lår och rött på huvud, hals och nacke, grått på örontäckarna. I flykten syns en vit vingfläck. Näbben är mycket kraftig, svart och har en krok i spetsen. I kombination med en relativt kort stjärt ger det borstskrikan ett bastant uttryck. Unikt för fågeln är den fjäderlösa hjässan som är täckt av gula eller höfärgade 3–4 millimeter långa borstliknande utskott som gett fågeln dess namn. Ungfåglar har svarta lår, röda örontäckare, en röd ögonring och bara några få röda fjädrar på huvudet.
Borstskrikan är en ljudlig art som ger ifrån sig en rad olika omusikaliska läten, bland annat distinkta höga nasala gnälliga toner uppblandat med tjattrande, skrockande, visslande och tutande läten.
Fågeln förekommer enbart fläckvist i låglänta skogar på Borneo, upp till 1200 meter över havet. Den hittas både i urskog och ungskog, bland annat i fuktig översvämningsskog på torvmark (så kallad "peat swamp forest"), blandade dipterokarpskogar och mangroveskogar. Den rör sig ofta långsamt genom lövverken i grupper om sex till tio fåglar på jakt efter frukt och vegetabilier.
Häckningen är till största delen okänd. En observation av två honor som matar en unge har tolkats som att arten häckar kooperativt. Fåglar har också setts flyga med bomaterial i näbben.
Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar eftersom den tros minska relativt kraftigt i antal. Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som generellt ovanlig.
