Kohäger (Bubulcus ibis) är en liten vit häger som ursprungligen förekommer i Asien och Afrika, men som har spritt sig till Europa och Nordamerika. Namnet syftar på artens vana att hålla sig nära boskap på jakt efter insekter som de skrämmer upp, eller till och med plockar insekter direkt från djurens ryggar. Jämfört med andra hägrar ses den i torrare områden, ofta långt från vatten. Arten ökar i antal och vidgar sitt utbredningsområde. Kohägrar öster om Iran i Asien urskiljs ibland som en egen art, orientkohäger (B. coromandus).
Kohägern är mellan 42 och 52 cm lång, har ett vingspann på 80 till 100 cm och väger 200 till 600 gram. Den är kraftig och kort för att vara en häger och i förhållande till många andra arter inom familjen har den en kort, grov näbb som är spetsig, och kort hals som ofta är indragen. Den har grå ben och långa tår. Könen är lika och adulta fåglar har en helvit fjäderdräkt, gul näbb och riklig befjädring på hakan. I häckningsdräkt är den ljust rödbrun eller orange på bröstet, hjässan och ryggen och får en rödrosa ben- och näbbfärg, speciellt vid näbbroten. Juvenila fåglar har vit fjäderdräkt och svart näbb.
De båda underarterna (eller arterna, se nedan) skiljer sig något åt, där västliga nominatformen är jämfört med östliga coromandus något mindre med kortare hals, näbb och ben, med orange begränsat till hjässa och plymer på rygg och bröst. Benen är vidare aldrig svarta.
Kohägern har sitt ursprung i gamla världen men har effektivt koloniserat världen och har idag ett mycket stort utbredningsområde kring ekvatorn och på södra halvklotet i varma regioner, på alla kontinenter förutom Antarktis.
DNA-DNA hybridisering indikerar att kohägern är närbesläktad med ägretthäger och mellanhäger som numera vanligen förs till släktet Ardea. Trots detta placeras arten än så länge i det monotypiska släktet Bubulcus på grund av sin avvikande ekologi och morfologi.
Kohägern brukar delas upp i två underarter:
Taxonet coromandus som fått trivialnamnet orientkohäger (ibland kallad östlig kohäger) kategoriseras ibland som en god art på grund av allopatrisk utbredning.
Majoriteten är stannfåglar eller kortflyttare men det förekommer att fåglar efter häckning flyttar längre till andra områden vilket förmodligen är orsaken till att artens utbredning har ökat. Den nordliga populationen som häckar i USA, så långt norr ut som de Stora sjöarna, flyttar söderut om vintern och även delar av populationen av B. i. coromandus flyttar till Australiens kustområden om vintern.
Kohägern lever av insekter, speciellt gräshoppor, och syns ofta flockvis i hagar och dylikt där det finns betande boskap som rör upp insekter som fåglarna fångar. Ibland ställer den sig på ryggen av större djur, exempelvis kor, för att komma åt insekter.
Dess häckningsområden finns i stora våtmarker i varmare länder. Den häckar i kolonier ofta tillsammans med andra hägrar. Paret bygger ett plattformsliknande bo av kvistar i ett träd eller i en buske. Honan lägger mellan tre och fyra ägg, men kullar på upp till nio ägg har observerats. Paret ruvar gemensamt i 22 till 26 dygn och tar sedan även hand om ungarna som är flygga efter 30 till 35 dygn. Den återfinns ofta på torra områden med gräs till skillnad från andra arter inom familjen som förknippas med våtmarker.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan fyra och knappt tio miljoner individer, varav det i Europa tros häcka 76 100–92 300 par.
Stora häckningskolonier i urbana områden ses som en allmän olägenhet och fågeln kan där förföljas, antingen genom störningar för att förhindra bobygge, avlägsnande av bon eller direkt dödande. I häckningsområdet hotas den av degradering av våtmarksmiljöer och förstörelse genom till exempel dränering för konstbevattning eller för vattenkraft. I vissa områden är den också utsatt för pesticider. Arten jagas och handlas med på marknader för traditionell medicin i Nigeria.
