Tamhöna (Gallus gallus domesticus) är en mycket vanlig typ av fjäderfä och den domesticerade varianten av röd djungelhöna (Gallus gallus). Tamhöns hålls för köttproduktion, äggproduktion, tuppfäktning eller som prydnad. En hane kallas för tupp, en hona för höna och en unge för kyckling. I Europa är idag ca 180 raser listade och på andra världsdelar finns fler av dessa. Hönsraserna uppvisar en stor variation vad gäller morfologi.

börjar med

Utseende

De olika hönsraserna uppvisar stor skillnad i morfologi. Riktigt små dvärghöns kan väga några få hekto, som holländsk dvärg på 425 gram, och vara ett par decimeter långa. Brahman, kan väga upp till 5 kg och vara 75 cm lång. Den tyngsta, dorking, kan väga uppåt 6 kg.

De flesta tuppar kännetecknas av en mer eller mindre kraftfull kam, (den skiljer sig mellan olika raser) och att under hakan finns mer eller mindre hängande flikar (slör) samt de nakna kinderna. Stjärten består av 14 pennor, är hoptryckt, något upprest och har hos hannen några täckfjädrar som är längre än pennorna och bågformigt böjda utöver deras ändar. Benen har sporrar och halsens fjädrar är långa eller breda. Hos honan är kam, slör, stjärttäckfjädrar och sporrar oftast mindre utvecklade.

De har olikfärgade fjäderdräkter (se även "godkända färger" nedan), från vitt till nyanser av grönt, svart, brunt och blått, med en fjäderdräkt med allt från dunliknande beklädnad (silkeshöns) till långa stjärtfjädrar på upp till en meter som hos Fönix. Nakenhalsade höns saknar fjädrar på halsen och delar av bröstet.

Höns kan vara kamlösa eller uppvisa allt däremellan, upp till stora och mycket olikt utformade kammar. Huden kan vara vit, gul eller svart även röd. En del raser har yviga hättor, till exempel paduan.

Vanor och livsstil

En höna börjar lägga ägg vid cirka 20 veckors ålder och när hon kommit igång kan hon vissa tider lägga ett ägg om dagen. Så småningom börjar äggproduktionen sjunka, vanligtvis efter ett år. Hönan ligger och ruvar i 3 veckor innan äggen kläcks och kycklingarna föds.

Fågelläte

Domesticering

Tamhöns härstammar i första hand från röd djungelhöna (Gallus gallus) som i vilt tillstånd lever i den orientaliska regionen. Samtida forskning har dock visat att genen för gult skinn hos tamhönsen härstammar från grå djungelhöna. En modern tamhöna och en röd djungelhöna kan skapa fullt fruktbara hybrider.

När de första djungelhönsen började domesticeras är oklart, men med säkerhet förekom domesticerade djungelhöns i Asien för 8000 år sedan, och DNA-studier indikerar att det påbörjades ännu tidigare, möjligen i Thailand eller Vietnam, eller parallellt på flera olika platser. De äldsta fynden av tamhöns härstammar från 6000 f.Kr från provinsen Hebei i Kina och har återfunnits i resterna av en neolitisk by i staden Wu'an. Man har även funnit rester av tamhöns i Indien som härrör från 4000 f.Kr. Sannolikt hölls de första hönsen för såväl ägg- och köttproduktion. Men höns hade inte bara status som mat utan även som ett djur som var viktigt i magiska riter och för skådespel i form av tuppfäktning. När tamhönsen bredde ut sig över jorden, bland annat med migrerande asiatiska folkstammar, följde dessa föreställningar och traditioner med.

De uppträder jämförelsevis sent i Europa. I Medelhavsområdet hölls höns på 600-talet f.Kr och spreds därifrån till Europa och Ryssland. Först under romartiden uppträder de norr om Alperna. Man beräknar att det fanns tamhöns i Skandinavien för cirka 2000 år sedan. Från 400-talet finns ett hönsskelett daterat från utanför Ystad. Vid sin första ankomst till Stilla havets öar påträffade européerna tamhöns på Nya Zeeland, Tahiti och Hawaii, samt på den avsides belägna, ensliga Påskön. Till Amerika fördes höns av européerna på 1500-talet. Genom sina ägg, sitt kött och sina fjädrar blev tamhönset en viktig faktor i människans ekonomi.