Frett
Tamiller ibland kallad frett (särskilt i äldre litteratur), är den domesticerade formen av iller och kategoriseras idag som den egna underarten Mustela putorius furo. Namnet frett anses härstamma från det engelska namnet för iller, ferret (jämför franskans furet), medan furo i det vetenskapliga namnet är latin och betyder tjuv. Tamillern används bland annat för kaninjakt.
Tamillerhonan väger ca 0,75-1,5 kg och hanen 1,5-2,5 kg. Tamillrar varierar i utseende. Benämningar på några vanliga färgvariationer är "viltfärgad", "albino", "pastell" och "silver". Det finns även teckningsvarianter som "tomte" och "blaze". Det finns även vita illrar med svarta ögon (DEW, Dark-eyed-white). Illrar har sommar- och vinterpäls och kan växla lite i färg mellan årstiderna. Det finns även en angoravariant av iller. Dessa har lång päls. Dessa brukar ha dubbla näsvingar och ofta lite päls i nosen. Angorahonor brukar inte kunna dia sina ungar även om de är fertila.
Illrar har ett poppande läte och väsningar. En lekfull iller hoppar runt i hopkrupen ställning och poppar. En irriterad eller störd iller varnar ofta genom att väsa. Mycket irriterade illrar kan även vifta på den yttre delen av svansen, ungefär som en katt. De kan också vifta lite på svansen när de är väldigt exalterade i leken.
Tamillern är ett allt vanligare sällskapsdjur. Till lynnet påminner den om ett mellanting mellan hund och katt. Tamillrar är nyfikna, livliga, orädda och envisa.
Redan år 350 f.Kr. höll folk tama illrar, som användes till jakt på kaniner och råttor. Aristoteles gav illern namnet kitin, som betyder tjuv. Plinius kallade den för viverra. De flesta historiker tror att korsfararna någon gång 900-1100-talet introducerade tamillern i Europa. Dessa tama illrar kan ha parat sig med den vanliga europeiska illern. Den europeiska illern, stäppillern och tamillern är så nära besläktade att de kan hybridisera på samma sätt som hundar och vargar.
Man vet helt säkert att köpmännen på 1400-talet tog med sig illrar till Sverige.
