Myotis leibii är en däggdjursart som först beskrevs av John James Audubon och John Bachman 1842. Den ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareTe
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Po
PolygynandriPo
Polygama djurPolygami, eller månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi brukar användas f...
At
Att gå i ideDvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin a...
In
Inte en migrantE
börjar medPälsen är svart vid rötterna med bruna, glänsande spetsar, något som ger ett gulbrungänsande intryck. Undersidan är dovt gråbrun. Ansiktet, öronen och vingarna är svarta. Fladdermusen är den minsta arten i släktet med en kroppslängd på 7,5 till 8,5 cm, en vingbredd av 21 till 25 cm och en vikt mellan 3,5 och 6 g.
Arten förekommer i östra Nordamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från sydöstra Ontario, sydvästra Quebec och New England österut till Ohio, Kentucky och Missouri, sydöst till Oklahoma samt söderut till nordvästra South Carolina, norra Georgia och norra Alabama.
Myotis leibii förekommer framför allt i kuperade områden och berg i eller nära både barr- och lövskog på en höjd upp till 1 125 meter. Den kan även förekomma i framför allt öppen jordbruksbygd. Daglegan tillbringas i grottor, klippspringor och andra utrymmen mellan klippor, tunnlar, gruvgångar, byggnader, ihåliga träd samt under klipputskott och broar.
Arten lever främst av nattflygande insekter som tvåvingar, skalbaggar och nattfjärilar, som de fångar i flykten på höjder mellan 1 och 3 meter över marken. De kan även plocka upp insekter sittande på något underlag, som bland annat myror.
Själv utgör arten byte för djur som hökar, ugglor, tvättbjörn, vesslor och ormar.
Parningstiden infaller under sensommar till tidig höst. Arten är polygynandrisk, båda könen har många sexualpartners. Honan sparar sperman i sin kropp under vinterdvalan, och själva befruktningen sker först till våren. Parning kan även ske i övervintringslokalerna, om en hane och en hona skulle råka vakna ur vinterdvalan samtidigt. Honan föder en unge under maj till juli. Ungen är ovanligt stor för släktet, och väger normalt mellan 20 % och 35 % av honans vikt. Dräktiga honor och honor med ungar lever normalt i särskilda yngelkolonier Arten lever normalt i 6 till 12 år.
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, men konstaterar att arten är mycket känslig för störningar under sin vintersömn. De är också känsliga för bekämpningsmedel och andra miljöföroreningar, och lokalt, i flera delstater, räknas arten som hotad. Dessutom har man sedan 2007 kunnat konstatera kraftiga utbrott hos fladdermöss i samband med övervintringen av en dödlig svampsjukdom, White nose syndrome. Man har numera (2016) konstaterat fall av sjukdomen hos denna art, något som ytterligare bidrar till artens hotade status.
