Svarthätta (Sylvia atricapilla) är en fågel som tillhör familjen sylvior. Den är en vanligt förekommande häckfågel i olika typer av skogsområden i Europa och västra Sibirien. Vintertid flyttar nordliga fåglar till Medelhavsområdet och Afrika söder om Sahara, medan de i Väst- och Sydeuropa är stannfåglar. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Svarthättan är 13–15 centimeter lång och har ett vingspann på 20–23 centimeter. Den väger 15–22 gram. Ovansidan är mörkgrå och undersidan ljusgrå. Den adulta hanen har en karakteristisk svart hätta medan honan har en rödbrun.
Locklätet är ett hårt smackande "täck" som vid oro upprepas i långa serier, ibland med inslag av mer utdragna hesa "schrää". Sången är kraftig och högljudd och brukar beskrivas som vacker och vemodig. Sången börjar småtjattrande likt trädgårdssångaren och blir sedan flöjtande melodisk. Ibland härmas andra fåglar.
Svarthättan förekommer i västra palearktis och häckar från norra Skandinavien och brittiska öarna i norr, till norra Afrika i söder och västra Sibirien i öst. I Väst- och Sydeuropa är den stannfågel, men i norra och östra Europa, och i Asien är den en flyttfågel som övervintrar i västra och södra Europa, runt Medelhavet, i Nordafrika och i tropiska Afrika, så långt söderut som till Zambia och Malawi. Ett växande antal individer från Mellaneuropa flyttar till Storbritannien och Irland på vintern.
Svarthättan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, inåt landet till mellersta Dalarna. Vidare förekommer den tämligen allmänt till sparsamt i östra Jämtland och i kustlandskapen norrut till Västerbotten. Den hittas också sällsynt i fjällbjörkskog i Härjedalen och Lycksele lappmark.
Fågeln flyttar oftast i september-oktober och återkommer i slutet av april till slutet av maj. Enstaka fåglar kan stanna i Sverige in på vintern. Vissa delar av den svenska populationen flyttar ungefär 600 mil till östra Afrika medan andra bara flyttar halvvägs till centrala och östra Medelhavsområdet.
Svarthättan häckar i flera olika skogsbiotoper, såväl i ljusa lövskogar, parker, trädgårdar, blandskogar eller granskogar med enstaka lövträd. Den föredrar fuktiga eller skuggrika skogspartier med mycket undervegetation. Den häckar på höjder upp till 2000 meter. Svarthättan bygger sitt bo lågt i täta buskar. Boet är som en halvöppen skål av gräs, mossa och rötter. Honan lägger oftast fem ägg, som ruvas i tio till 15 dagar. Ungfåglarna stannar i boet i tio till 14 dagar. Den äldsta kända svarthättan var tio år och nio månader gammal. Svarthättan är insektsätare, men äter på hösten även bär.
Svarthättan har ett mycket stort utbredningsområde och en stor global population. Den bedöms inte som hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).
I England har dock betande hjortar (Cervidae) försämrat levnadsmiljön för arter som svarthättan som är beroende av undervegetation. I vissa delar av utbredningsområdet fångas också svarthättor.
Även i Sverige anses beståndet livskraftigt. Arten har ökat i antal, de senaste 30 åren med hela 130–170 % och de senaste tio åren med 10–21 %. 2018 uppskattades det svenska beståndet till över 1,4 miljoner par.
