Sparvuggla (Glaucidium passerinum) är en mycket liten uggla som förekommer i Europa och norra Asien. Den häckar i barr- och blandskogar och livnär sig på småfåglar och smågnagare. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Sparvugglans vetenskapliga artnamn passerinus betyder "sparvlik", i detta fall åsyftande storleken.
Sparvugglan känns främst igen på sin ringa storlek. Den är stor som en stare, mäter 15–19 centimeter, har ett vingspann på 32–39 centimeter och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.
Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med cirka en sekunds mellanrum.
Sparvugglan har en palearktisk utbredning. Den delas upp i två underarter:
Den är en partiell flyttfågel som vanligtvis stannar kring sitt häckningsområde året om.
I Sverige häckar sparvugglan i barr- och blandskog från norra Skåne och norra Blekinge till Norrbotten. Den saknas dock på Öland och Gotland samt i fjällen och fjällnära skogar.
Sparvugglans häckar i gammal granskog med mycket lövinslag. Den förekommer också ofta i skogskanten mot öppna ytor. I Centraleuropa förekommer den i bergstrakter. Den är ganska oskygg och mest aktiv i gryning och skymning men kan även synas dagtid. I perionden februari-april hävdar den aktivt revir inför häckningssäsongen, då man kan höra dess sång när den sitter i toppen av en gran. Den häckar i ihåliga träd, gärna i hål som hackspettar gjort i äldre träd.
Sparvugglan lever av smågnagare och småfåglar upp till traststorlek. Den hamstrar ofta föda i håligheter i träd.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka mellan knappt 100 000 och knappt 200 000 par. Extrapolerat på hela sparvugglans utbredning kan därför världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till mellan 500 000 och 1,2 miljoner vuxna individer.
Häckningstäthet och antal kan variera kraftigt efter väder och tillgång på föda. Trots omfattande skogsavverkningar i Finland finns inga tecken på att arten minskar där. I västra Tyskland har dock sparvugglans försvinnande från många områden kopplats till avverkningar och vidare följder i ekosystemet, som ökning av kattuggla på högre höjd. Surt regn i kombination med ökning av trädsjukdomar tros försvaga träd och göra de mer sårbara för stormar. Det i sin tur tros påvåerka ekosystem och ökad predation från kattuggla.
Med en population på omkring 19 000 par i Sverige är sparvugglan den vanligaste ugglan i Sverige, tillsammans med kattuggla och pärluggla. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring.
