Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar. Över stora delar av sitt utbredningsområde, som sträcker sig från norra Afrika, Europa och österut till nordvästra Kina, är den en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar.
Den uppträder i två ganska distinkta grupper, en östlig – ibland betraktad som en egen art, östlig steglits – och en västlig, som bland annat skiljer sig åt i fjäderdräkten. Arten har ett stort utbredningsområde, en stor global population och den bedöms inte vara hotad, utan kategoriseras som livskraftig. Den västliga gruppen är minskande överlag, men ökar i Sverige. Steglitsen lever mest av diverse frön, främst från tistlar och kardborrar.
Historiskt har den varit en uppskattad burfågel på grund av sin vackra fjäderdräkt och sin sång, och dess närhet till människan har gett den både symboliska kvaliteter och gjort den till ett populärt motiv i måleri och litteratur.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreTe
TerrestriskAr
ArborealAl
Altriciella djurOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Sa
SamladeMo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
De
Delvis migrerandeE
börjar medSteglitsen känns igen på sin brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt gult band. Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten är kluven. Kroppslängden är tolv centimeter, vingspannet är 21–25,5 centimeter och vikten 14–18 gram.
Östliga fåglar av underartsgruppen caniceps skiljer sig från de västliga genom att de inte har svart hjässa och saknar den svarta lodräta linjen bakom örontäckarna samt har mycket mindre vitt på huvudsidan. Vidare är de kallt grå snarare än blekbruna på bröstet, och från manteln till vingtäckarna och nedre delen av ryggen. Mönstret på vingen är även annorlunda, med breda vita ytterfan på tertialerna och inga vita spetsar på armpennorna. Näbben är längre.
Steglitsen förekommer över nästan hela Europa, inklusive Brittiska öarna. Den är särskilt vanlig i Medelhavsområdet. Steglitsen häckar även i västra Asien, Kaukasus, västra Himalaya och Nordafrika. De nordöstliga populationerna är flyttfåglar som flyttar sydväst om vintern.
Den delas in i 14 underarter med följande utbredning:
Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna upp till en linje från Bohuslän via södra Värmland och sydvästra Dalarna, men även vidare utmed Norrlandskusten till Västerbotten. Den överger de nordliga delarna av detta häckningsområde och flyttar i oktober–november. Delar flyttar till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar.
Steglitsen lever mest av diverse frön, med särskild förkärlek för frö från tistlar och kardborrar. Den är en skicklig klättrare som ofta klättrar i tistlar där den samlar frön.
Steglitsen är över stora delar av sitt utbredningsområde en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året – första gången i maj. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Det brukar placeras högt i trädkronan, oftast i lövträd men ibland i barrträd. Honan bygger boet, men hanen kan bistå med att samla byggmaterial. Honan lägger fem till sex vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i tolv till 13 dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön och insekter under 13 till 15 dagar. Steglitsen blir könsmogen efter ett år och kan leva upp till tio år, även om tre år är mer normalt..
Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer hotstatus för östliga caniceps-gruppen (caniceps, paropanisi, ultima och subulata) och övriga underarter var för sig. Båda har stora utbredningsområden och stora populationer. Den västliga gruppen tros dock minska i antal, medan ”caniceps”-gruppen anses vara stabil. Ingen av dem anses dock hotade och kategoriseras som livskraftiga. I Europa tros det häcka 27,8–42,7 miljoner par.
Steglitsen fångas fortfarande som burfågel i stora delar av utbredningsområdet och är fortsatt populär som burfågel. Framför allt i Nordafrika har den illegala fångsten ökat drastiskt sedan 1990-talet. Det syns tydligt i marknadspriset, som ökat med minskade bestånd, vilket i sin tur drivit på fångsten.
Steglitsen är numera en vanlig fågel i Sverige som har ökat mycket kraftigt på senare tid, de senaste tio åren med hela 112–245 %. Svenska Artdatabanken listar beståndet i Sverige som livskraftigt.
