Flodiller (Mustela lutreola) är en art i släktet Mustela som tillhör familjen mårddjur. Djuret förekom tidigare över stora delar av Europa men idag finns bara isolerade populationer kvar och den kategoriseras som starkt hotad (EN). Genom historien har den främst jagats för sin päls, som kallats nerts.
Flodillerns smala kropp är mellan 28 och 43 cm, och honor väger upp till 600 g medan hanar kan väga upp till 1 kg. Vissa källor anger dock maxvikten till 1,5 kg. Svansen är 12 till 19 cm lång. Extremiteterna och svansen är korta i jämförelse med kroppen. Den har mörkbrun till svartaktig päls som är ljusare på buken. Vid munnen och underkäken är den vit. Några individer har även vita fläckar på halsens framsida eller på bröstet. Pälsen är, speciellt på vintern, mycket tät och svårgenomtränglig för vatten..
Liksom andra arter inom släktet har den bara lite simhud mellan fingrar och tår. Vinterpälsen är längre och tätare men med samma färg som sommarpälsen.
I motsats till den vanliga illern har flodillern underull och täckhår som är bruna. Illerns underull är grå och dessutom har arten flera svarta täckhår inblandade. Dessutom förekommer flera skillnader i kraniets och tändernas anatomi. Både under- och överläpp är vit hos flodillern medan minken endast har vit underläpp (enstaka undantag förekommer). Den andra premolaren i överkäken har hos minken två rötter och hos flodillern en rot.
Tidigare förekom flodillern i stora delar av Europa. Utbredningsområdet gick från norra Spanien till västra Sibirien och söderut till Kaukasus. På grund av jakt, förstöringen av deras levnadsområde och konkurrensen med den amerikanska minken är flodillern utdöd över stora delar av kontinenten. Idag finns isolerade populationer av flodillrar i Ryssland, Belarus, Rumänien, södra Frankrike och norra Spanien samt på några större öar i Estland.
Den förekommer vid vattendrag eller insjöar omgivna av tät buskvegetation. Avståndet från vattnet är nästan aldrig mer än 100 meter. Arten föredrar mindre vattendrag där det inte bildas ett fullständigt istäcke under vintern. Den födosöker i vattnet, har bra sim- och dykförmåga och använder då både fram- och baktassar.
Flodillern jagar många olika byten som bisam och andra sorkar, mullvadar, näbbmöss, fåglar, groddjur, fiskar och kräftdjur. Även viss växtföda tas. När det bildas is på vattnet passar de på att hålla ett hål öppet över hela vintern för att komma åt byten. De kan även vandra till andra revir under hösten eller vintern för att få bättre tillgång till öppna vattendrag.
Parningstiden infaller i februari och mars. Efter en 35 till 72 dagars lång dräktighet föder honan sina ungar i april eller maj. En kull omfattar två till sju, i genomsnitt fyra eller fem ungar. Honan slutar att ge di efter 10 veckor och ungarna är självständiga efter 2,5 till 4 månader. Könsmognad inträffar vid ungefär ett års ålder. Den maximala livslängden uppgår till sju år.
