Bågnäbbval (Mesoplodon carlshubbi) är en näbbval som tillhör släktet Mesoplodon. Ursprungligen antogs den vara en Andrews näbbval när den upptäcktes av iktylogen Carl Hubbs, och den namngavs till hans ära när man upptäckte att det var en ny art. Den här arten har den typiska, bisarra tandbildningen som är gemensam för släktet, men det som är utmärkande för arten är en vit "mössa" på huvudet och väldigt omfattande ärrbildning. Bågnäbbvalen har setts stranda 31 gånger och har möjligen siktats en gång.
IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Mo
MolluskätareFi
FiskätareNo
NomadiskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
So
SocialH
börjar medKroppen är ganska typisk för en Mesoplodon, förutom att den är mer knubbig ut i utseendet, och kroppen smalnar av vid slutet i en slags sländform. Näbben är av måttlig längd, och underkäken välver sig över nosen, i likhet med Blainvilles näbbval men mindre överdrivet.
Tänderna är ganska stora och sitter överst på käken, och är en aning högre än framdelen (nosen). Efter tänderna sluttar käken ner till att forma en annars typisk näbb. Färgsättningen hos hanar är mörkgrå till svart, med vit undersida, med vita fläckar på näbben (på den svällda melonen), och kroppen har en omfattande ärrbildning som också kan vara vit. Honor och juveniler är ljusare grå ovan och undersidan är vit, och ibland har de även vitt på näbben. De når en längd på 5,4 meter och både hanar och honor väger 1500 kg. När de föds är de runt 2,5 meter långa, den längsta proportionen av någon annan näbbval: 46% av moderns längd.
Valen lever i norra Stilla havet. I öst sträcker den sig till Japan och i väst går den från British Columbia till Kalifornien. De lever möjligen på öppet hav mellan de två områdena, men inga observationer av arten har gjorts där. Beroende på deras förmodade lilla utbredningsområde kan de vara sällsynta, men inget är säkert känt om hur stor populationen egentligen är.
Lite är känd om deras beteende på grund av de få siktingar som har gjorts (bara en är känd), antagligen rör de sig i små grupper som de andra arterna. På grund av den extrema mängden ärr som finns på vuxna hannar är det troligen mer manlig tävlan jämfört med andra medlemmar av släktet. De antas leva på bläckfisk.
