Östlig talgoxe är en rätt stor (15 cm) distinkt svart, grå och grön mes med ett svart streck mitt på buken. Den är mycket lik sin nordligare och västligare släkting talgoxen som den ofta anses som en del av, men skiljer sig genom att enbart manteln är gulgrön, medan rygg, vingtäckare och övergump är blågrå. Undersidan är smutsvit smutsvit eller beige utan någon gul ton. Vingarna har vita kanter på de svartaktiga tertialerna. Även stjärten är svart, med vita kanter, underifrån i huvudsak vit och till skillnad från orienttalgoxen enbart svart vid basen och i mitten.

Distribution

Geografi

Östlig talgoxe delas upp i nio underarter med följande utbredning:

minor-gruppen
- Parus minor minor – förekommer från sydöstra Ryssland till Japan, Korea, sydvästra Kina och östra Tibet
- Parus minor dageletensis – förekommer på ön Ulleungdo utanför Sydkorea
- Parus minor tibetanus – förekommer från sydvästra Kina till sydöstra Tibet, med ett enstaka fynd från Sikkim
- Parus minor subtibetanus – förekommer från södra Kina till sydöstra Tibet och nordvästra Myanmar
- Parus minor nubicolus – förekommer från sydöstra Myanmar till norra Thailand, norra Laos och allra västligaste Tonkin
Parus minor commixtus – förekommer från södra Kina söder om Yangtzefloden till Hongkong och centrala Vietnam (östra Tonkin och kustnära centrala Annam)
Parus minor amamiensis – förekommer i norra Ryukyuöarna ( Amami-Ōshima och Tokunoshima)
Parus minor okinawae – förekommer i centrala Ryukyuöarna ( Okinawa och Yagachi)
Parus minor nigriloris – förekommer i södra Ryukyuöarna ( Ishigaki och Iriomote)

Underarten subtibetanus inkluderas ofta i tibetanus.

Tidigare betraktades östlig talgoxe som en underart till talgoxe (P. major) och vissa gör det fortfarande. Andra kategoriserar den som underart till grå talgoxe (P. cinereus).