Sotvingad mås (Leucophaeus atricilla) är en medelstor mås som förekommer i Nord- och Sydamerika.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
As
AsätareAsätare, nekrofager, är djur som äter lik och kadaver, alltså människor och djur som de inte dödat själva. Asätarna utgör en viktig del av...
Allätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Se
SemiakvatiskHa
HavsfåglarHavsfåglar är fåglar som har anpassat sig till liv inom marina miljöer. Havsfåglar har stor variation i fråga om livsföring, beteende och ut...
Pr
PrecocialTe
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Havsfåglar är fåglar som har anpassat sig till liv inom marina miljöer. Havsfåglar har stor variation i fråga om livsföring, beteende och ut...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarL
börjar medSotvingad mås är storlek mitt emellan skrattmåsen och fiskmåsen. Den mäter 36–41 centimeter, har ett vingspann på 98–110 centimeter och väger i genomsnitt 320 gram. Hanen är något större än honan. Den har ganska långa mörka ben och en lång näbb. Sotvingad mås har tre åldersklasser. I häckningsdräkt är arten distinkt med sin vita undersida, mörkgrå ovansida, svarta huvud och röd näbb. Den har två smala vita streck som omger bakre delen av ögat likt "ögonlock". I denna dräkt är ovansidan av vingarna mörkare än hos någon annan mås i samma storlek och dess svarta vingspetsar saknar helt vitt. Vintertid är huvudet på den adulta måsen till största delen vitt med endast en antydan till svarta streck, främst bakom ögat. Under denna period är näbben svart med endast lite rött på näbbspetsen.
Juvenilen är till största delen vattrad i brunt men i flykten visar den upp ett brett svart ändband på stjärten som kontrasterar mot den annars vita stjärten. Till första vintern har den genomgått en partiell ruggning och har då gråbrun rygg, solkigt grått bröst och kroppssida, vit buk och vitt huvud med ett mörkgrått parti bakom ögat. Undersidan av vingen är då vit med mycket mönstring i grått. Under första sommaren anlägger den en rudimentär svart huva men är fortfarande vit i pannan och på strupen. Till andra vintern har den ruggat vingpennorna och vingovansidan är då mörkt jämngrå och vingspetsen har ett stort svart parti. Även undersidan av handpennorna är mörka medan resten av vingundersidan är vit. Den har gråaktig nacke och hals, och stjärten är oftast helvit men vissa har lite mörkt på stjärtspetsen.
Arten häckar utmed Nordamerikas och norra Sydamerikas Atlantkust, och i Mexiko, Centralamerika och Västindien. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:
Den nordliga häckningspopulationerna är flyttfåglar och flyttar söderut om vintern till Centralamerika och norra Sydamerika. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa och har påträffats fem gånger i Sverige, första tillfället när en ungfågel gästade Göteborgs fiskehamn 18–20/1 1964.
Sotvingad mås häckar vid många olika typer av öppna strandnära biotoper, exempelvis vid våtmarker och dammar, i stora kolonier. De stora boet är en uppskrapad grop som kläs med gräs. De tre till fyra äggen ruvas i ungefär tre veckor av båda föräldrarna. Den är en allätare, som de flesta måsar, och lever även av as. Den ägnar sig även ofta åt kleptoparasitism, vilket innebär att de jagar andra havsfåglar för att stjäla föda.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
