Vuxna exemplar är ungefär 80 cm långa (huvud och bål), har en mankhöjd av cirka 50 cm, en svanslängd av ungefär 10 cm och en genomsnittlig vikt av 12 kg. Arten är så en av de minsta medlemmar i släktet muntjaker. De små och avrundade öronen är ofta skadade. Som hos indisk muntjak är pälsfärgen på ovansidan gulröd med mörkare områden på extremiteternas framsida. På bålens undersida förekommer vitaktig päls. Huvudet kännetecknas av flera mörka fläckar i ansiktet och av en tofs på hjässan. Bredvid denna grundfärg förekommer många variationer beroende på population, individens ålder och tidpunkten på året. Till exempel har honor under våren och sommaren en mörk pälsfärg. Hos ungar är pälsfärgen kastanjebrun utan ljusa punkter vad som skiljer de från ungar av Muntiacus reevesi. Hannar har 1 till 6 cm långa horn som sitter på stora knölar. Liksom hos andra släktmedlemmar är de övre hörntänderna förstorade.
Arten delar reviret med indisk muntjak och den ersätts i högre trakter av Muntiacus gongshanensis. Individerna lever ensam när honan inte är brunstig. Nära släktingar är dagaktiva och Muntiacus putaoensis har antagligen samma beteende. De skadade öronen tyder på att exemplaren är aggressiva mot varandra. Födan utgörs av frukter som hamnade på marken och av olika andra växtdelar.
