Amerikansk dvärgrördrom (Ixobrychus exilis) är en liten häger som förekommer i både Nord- och Sydamerika.
Amerikansk dvärgrördrom är en av världens minsta hägrar, bara något större än pygmérördrom och svartryggig dvärgrördrom.
Den mäter 28–36 centimeter i längd och 41–46 centimeter i vingbredd. De flesta amerikanska dvärgrördrommar väger mellan endast 73 och 95 gram, vilket gör arten till den till näst lättaste av alla hägrar, bara tyngre än strimryggig dvärgrördrom.
Fågelns undersida och strupe är vita med ljusbruna längsgående strimmor. Ansiktet och sidan av halsen är ljusbrun och ögonen är gula, liksom näbben. Den vuxna hanen är glansigt grönsvart på rygg och krona, medan honan är glansigt brun på dessa kroppsdelar. I flykten syns ljusbruna fält på vingarna. Tidig morgon och i skymning avger den sitt kuttrande och kluckande läte.
Amerikansk dvärgrördrom förekommer i Nordamerika söderut genom Centralamerika och Västindien till norra Sydamerika. Den delas in i fem underarter med följande utbredning:
Amerikansk dvärgrördrom är en mycket sällsynt gäst i Europa med nio fynd i Azorerna, ett på Island 17 september 1970 och ett 8 oktober 2019 på Irland.
Amerikansk dvärgrördrom är en undvikande fågel som tillbringar mycket tid i täta vassfält. Den föredrar att springa undan eller gömma sig före att flyga. Liksom andra rördrommar fryser den när den störs eller oroas, riktar näbben rakt upp och vänder sig mot hotet. Syftet tros vara att göra sig så osynlig som möjligt. Den har även observerats svaja från sida till sida för att härma vassrör som blåser i vinden.
Fågeln häckar i stora våtmarker med tät växtlighet. Boet är en väldold plattform byggd av kaveldun och annan våtmarksväxtlighet. Honan lägger fyra till fem blekblå eller gröna ägg, sällsynt två till sju. Båda föräldrarna matar ungen. Den hinner ofta lägga ytterligare en kull.
Amerikansk dvärgrördrom lever av fisk, grodor, kräftdjur och insekter som den fångar medan den klättrar genom vegetationen.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
