Sorgstenskvätta (Oenanthe lugens) är en tätting i familjen flugsnappare med mycket komplicerad systematik.
Sorgstenskvättan är en medelstor (14,5–16,5 centimeter) oftast svartvit fågel som påminner om nunnestenskvättan (Oenanthe pleschanka) med svart ovansida men vit hjässa och nacke, men har till skillnad från denna ett jämnbrett svart ändband på den huvudsakligen vita stjärten. Sorgstenskvättan har vidare något grövre näbb och ben samt mindre svart haklapp och mindre vitt på nacken.
De olika underarterna (eller arterna) skiljer sig tydligt åt i utseende. Nominatformen har rostfärgad undergump och ljus bas på vingpennorna, och könen är lika. Taxonet persica liknar nominatformen, men hättan är vanligtvis brungrå och det vita begränsat till ett ögonbrynsstreck. Vidare är undergumpen mörkare, stjärtbandet något bredare och honan något dovare färgad än hanen.
Hos maghrebstenskvätta (halophila) är undergumpen vit och vingarna helsvarta. Den har också en distinkt hondräkt med ljust beigebrun rygg och ljus eller gråsolkig strupe. Basaltstenskvättan (warriae) är helsvart med vit undergump och ljusa vingar.
Sorgstenskvätta utgör ett komplex av taxa som olika auktoriteter behandlar på olika sätt. Enligt tongivande internationella auktoriteten Clements m.fl. omfattar stenskvättan numera fyra underarter med följande utbredningsområde:
Arten är stannfågel eller kortflyttare.
Birdlife Sverige urskilde 2014 halophila som den egna arten maghrebstenskvätta,, sedan 2021 även tongivande International Ornithological Congress (IOC) som även beslöt att behandla warriae som en egen art. Birdlife Sverige följde efter, varvid warriae tilldelades det svenska namnet basaltstenskvätta.
DNA-studier visar att persica även kan utgöra en egen art. Åt andra hållet inkluderas ibland arterna arabstenskvätta (Oenanthe lugentoides) samt etiopienstenskvätta (Oenanthe lugubris) i sorgstenskvättan, bland annat av internationella naturvårdsunionen IUCN och BirdLife International.
Sorgstenskvättan häckar i karga bergstrakter, branta stup eller i flackare klippig terräng med sparsam växtlighet. Den lever mest av insekter. Boet byggs i en klippskreva, i ett hål i marken eller under en sten.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I bedömningen inkluderas maghrebstenskvätta och basaltstenskvätta).
