Gädda (Esox lucius) är en rovfisk som lever på norra halvklotet i sötvatten och brackvatten. Den är en populär sportfisk.
Gäddan har en långsträckt, spolformad kropp, med mycket stort gap. Huvudet är stort och nosen uppifrån tillplattad. Bukfenorna sitter långt bakom bröstfenorna, och den lilla ryggfenan sitter långt bak, alldeles framför stjärtroten och ovanför analfenan.Ryggen är ofta mörk, medan sidorna är ljusare och i olika mån gulstrimmiga, buken blekt gul till vit. Fenorna är grönaktiga. Beroende på vilken livsmiljö individer/populationer befinner sig kan de ha de ha olika färger och mönster. Gäddor som lever stationärt i vattendrag och ofta jagar kring områden med växtlighet har ofta gröna sidor med gula diffusa prickar, vilket gör dem svårupptäckta. Annan vanlig mönstring är så kallade strömmingsgäddor som migrerar med och prederar på strömming och ofta har mindre tydliga prickar och färg mer åt det gulaktiga hållet. Honorna blir betydligt större än hanarna, men hanarna har ofta relativt kroppstorleken större bröstfenor.
Gäddan förekommer på norra halvklotet i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa förekommer den naturligt så långt söderut som till Pyrenéerna, mellersta Italien och Balkan. I öster förekommer den i hela Ryssland och vidare genom norra och mellersta Asien till Berings sund och Kamtjatka. Den förekommer även på Irland och brittiska öarna, utom i norra Skottland. I Nordamerika förekommer den i Alaska, Kanada (fast inte väster om Klippiga bergen) och östra USA. Inplanterad förekommer den i Spanien (och anträffad i Portugal), Marocko och i vissa sjöar i västra Nordamerika.
Gäddan är allmän i hela landet, utom längst upp i fjällkedjan där den endast förekommer sporadiskt.
Normalt är gäddor revirhävdande, men det finns också permanent migrerande gäddor som följer strömmingsstim. Gäddan leker tidigt på våren i grunda vikar, gärna översvämmade fält och åkrar, där solen tidigt värmer upp vattnet. Tillväxten är mycket snabb.
En vuxen gädda har få naturliga fiender men exempelvis vissa rovfåglar som fiskgjuse tar gädda. Små gäddor hotas i första hand av större gäddor och annan rovfisk, som abborre och gös. De äldsta rapporterade gäddorna är 30 år i England, 33 år i Finland och 16 år i Sverige. Gäddan kan drabbas av gäddbandmask, vilket medför en avmagring av gäddan. En relativt vanligt förekommande sjukdom är gäddsarkom. Gäddor med denna virussjukdom är vad många kallar "böldgäddor" på grund av de ofta stora och iögonfallande cancersvulsterna.
Gäddan är en rovfisk och äter således andra fiskar, även artfränder. Gäddan sväljer alltid fiskbyten med huvudet först, och kan utan problem klara bytesdjur upp till och med halva dess egen längd. Gäddan kan inte spotta ut ett byte när den väl börjat svälja det, eftersom de stora tänderna är bakåtriktade. Sålunda kan ett byte svårligen undkomma om gäddan väl slagit det. Ibland kan detta emellertid vara till gäddans nackdel, då den riskerar att kvävas om den fångat ett alltför stort byte. Gäddan äter allt levande den kan fånga, inklusive vattensork och små sjöfåglar (framför allt ungfågel), men huvudfödan är mindre fiskar.
En indikation på gäddans aptit kan vara den påverkan dess närvaro har på bytesfiskarna – exempelvis utvecklar ruda som lever i gäddrika vatten en tydlig ryggpuckel, för att på så sätt bli ett svårare byte för gäddan.
Gäddynglen lever av insektslarver och liknande. När de uppnått en längd av cirka 10 centimeters övergår de oftast helt till en fiskdiet.
Den globala populationen av gädda är inte hotad och kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN. För att skydda gäddan i Östersjöregionen är det sedan april 2010 i Sverige endast tillåtet att ta upp högst tre gäddor per dygn och fiskare. Dessutom måste gäddan vara mellan 40 och 75 cm för att få tas upp, övriga ska sättas tillbaka. Vid ostkusten hotas gäddan i yngre stadier även av födokonkurrens från storspigg och man har kunnat se att i områden med mycket storspigg finns det lite gädda. Tillståndet för gäddan i Sverige bedöms årligen i SLU:s publikationen "Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten - resursöversikt". Sportfiskeföreningen Svenska Gäddklubben värnar om denna fisk. Ett sätt att öka lokala populationer av gäddor i Östersjön har varit att restaurera våtmarker dit de vandrar för att leka, så kallade gäddfabriker.
I Kalifornien, USA, försöker myndigheterna helt rensa ut alla gäddor i sjön Lake Davis, eftersom den kategoriseras som en främmande och invasiv art. Den stör bland annat det lokala fisket av regnbåge och den tillhörande ekonomin. Hittills har 65 000 gäddor tagits upp.
