Trollsländor
62 arter
Trollsländor (Odonata) är en ordning bland insekterna. Trollsländor hör till underklassen bevingade insekter och är en av de äldsta insektsordningarna bland nu levande insekter då fossil visar att gruppen uppträdde under karbontiden för cirka 300 miljoner år sedan. De har en livscykel med ofullständig metamorfos, honorna lägger ägg som kläcks till nymfer vilka utvecklas till imago (fulländad) utan ett mellanliggande puppstadium. Både nymfer och fullbildade trollsländor livnär sig på rov. Nymferna lever i vatten medan fullbildade trollsländor är skickliga flygare som vanligen håller till i närheten av vatten och lever av insekter som ofta fångas i luften.
Ordningen omfattar cirka 5 680 kända arter, varav 64 har påträffats i Sverige. Störst är artrikedomen i områden med tropiskt klimat. En särskilt stor artrikedom finns i den orientaliska- och neotropiska regionen, men även i tempererat klimat. I de kallaste områdena norr om skogsgränsen klarar sig dock bara ett fåtal arter. Storleken inom ordningen varierar från ett vingspann på mindre än 20 millimeter till ett vingspann på över 160 millimeter. En av de minsta trollsländorna är Agriocnemis pygmaea med ett vingspann på bara 18 millimeter. Störst är Megaloprepus caerulatus som har ett vingspann på 190 millimeter.
Utmärkande för trollsländor är att de har ett stort och rörligt huvud med stora fasettögon, bitande mundelar och korta borstliknande antenner, en mellankropp där det första segmentet är ombildat till en halsring medan de två bakre segmenten är sammanväxta och bildar en enhet som benämns synthorax, samt två par stora vingar och en långsträckt och smal bakkropp. En indelning av trollsländorna i två stora taxonomiska grupper brukar göras: egentliga trollsländor och flicksländor och jungfrusländor. De kan skiljas åt på vingarnas utseende och på hur vingarna hålls vid vila. Hos egentliga trollsländor är bakvingarna bredare än framvingarna och vid vila hålls vingarna utfällda åt sidorna. Flicksländor och jungfrusländor har bakvingar och framvingar med nästan samma form och vid vila hålls vingarna sammanslagna. Egentliga trollsländor har även som regel en mer robust kroppsbyggnad än flicksländor och jungfrusländor som har en mer smäcker kroppsbyggnad.
Ett utmärkande drag för trollsländornas nymfer är att underläppen är ombildad till ett slags griporgan som kallas fångstmask. Fångstmasken är i vila tillbakavikt men kan skjutas fram mycket snabbt för att fånga byten. Nymfernas utseende varierar mellan olika grupper av trollsländor. Nymfer av flicksländor och jungfrusländor känns igen på att de har en långsmal kropp med tre stora gälblad vid bakkroppsspetsen. De egentliga trollsländornas nymfer har mer robust kroppsbyggnad och saknar yttre gälblad.
Ordningens vetenskapliga namn, Odonata, kommer av grekiskans odonto, som betyder "tandad". Det syftar på trollsländornas käkar, både på den fullbildade sländan och nymfens.
De flesta trollsländor föredrar lugna vatten för fortplantning, men det finns även trollsländor, som flodtrollsländor, som föredrar rinnande vatten. Sjöar, dammar, åar och kärr och andra våtmarker med öppna vattenytor är exempel på habitat som lockar många trollsländor. Trollsländor förekommer även vid kulturskapade eller anlagda småvatten, exempelvis vattenfyllda gamla märgelgravar, risfält och kanaler. De allra flesta trollsländor fortplantar sig bara i sötvatten, men några arter tål bräckt vatten med en lägre salthalt.
Trollsländor (Odonata) är en ordning bland insekterna. Trollsländor hör till underklassen bevingade insekter och är en av de äldsta insektsordningarna bland nu levande insekter då fossil visar att gruppen uppträdde under karbontiden för cirka 300 miljoner år sedan. De har en livscykel med ofullständig metamorfos, honorna lägger ägg som kläcks till nymfer vilka utvecklas till imago (fulländad) utan ett mellanliggande puppstadium. Både nymfer och fullbildade trollsländor livnär sig på rov. Nymferna lever i vatten medan fullbildade trollsländor är skickliga flygare som vanligen håller till i närheten av vatten och lever av insekter som ofta fångas i luften.
Ordningen omfattar cirka 5 680 kända arter, varav 64 har påträffats i Sverige. Störst är artrikedomen i områden med tropiskt klimat. En särskilt stor artrikedom finns i den orientaliska- och neotropiska regionen, men även i tempererat klimat. I de kallaste områdena norr om skogsgränsen klarar sig dock bara ett fåtal arter. Storleken inom ordningen varierar från ett vingspann på mindre än 20 millimeter till ett vingspann på över 160 millimeter. En av de minsta trollsländorna är Agriocnemis pygmaea med ett vingspann på bara 18 millimeter. Störst är Megaloprepus caerulatus som har ett vingspann på 190 millimeter.
Utmärkande för trollsländor är att de har ett stort och rörligt huvud med stora fasettögon, bitande mundelar och korta borstliknande antenner, en mellankropp där det första segmentet är ombildat till en halsring medan de två bakre segmenten är sammanväxta och bildar en enhet som benämns synthorax, samt två par stora vingar och en långsträckt och smal bakkropp. En indelning av trollsländorna i två stora taxonomiska grupper brukar göras: egentliga trollsländor och flicksländor och jungfrusländor. De kan skiljas åt på vingarnas utseende och på hur vingarna hålls vid vila. Hos egentliga trollsländor är bakvingarna bredare än framvingarna och vid vila hålls vingarna utfällda åt sidorna. Flicksländor och jungfrusländor har bakvingar och framvingar med nästan samma form och vid vila hålls vingarna sammanslagna. Egentliga trollsländor har även som regel en mer robust kroppsbyggnad än flicksländor och jungfrusländor som har en mer smäcker kroppsbyggnad.
Ett utmärkande drag för trollsländornas nymfer är att underläppen är ombildad till ett slags griporgan som kallas fångstmask. Fångstmasken är i vila tillbakavikt men kan skjutas fram mycket snabbt för att fånga byten. Nymfernas utseende varierar mellan olika grupper av trollsländor. Nymfer av flicksländor och jungfrusländor känns igen på att de har en långsmal kropp med tre stora gälblad vid bakkroppsspetsen. De egentliga trollsländornas nymfer har mer robust kroppsbyggnad och saknar yttre gälblad.
Ordningens vetenskapliga namn, Odonata, kommer av grekiskans odonto, som betyder "tandad". Det syftar på trollsländornas käkar, både på den fullbildade sländan och nymfens.
De flesta trollsländor föredrar lugna vatten för fortplantning, men det finns även trollsländor, som flodtrollsländor, som föredrar rinnande vatten. Sjöar, dammar, åar och kärr och andra våtmarker med öppna vattenytor är exempel på habitat som lockar många trollsländor. Trollsländor förekommer även vid kulturskapade eller anlagda småvatten, exempelvis vattenfyllda gamla märgelgravar, risfält och kanaler. De allra flesta trollsländor fortplantar sig bara i sötvatten, men några arter tål bräckt vatten med en lägre salthalt.
