Sciurus granatensis är en däggdjursart som beskrevs av Alexander von Humboldt 1811. Sciurus granatensis ingår i släktet trädekorrar, och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreFr
FrugivoreAr
ArborealAl
Altriciella djurZo
ZoochoryKl
KlättraTe
TerrestriskVi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Po
PolyandriGe
Generellt solitära djurSo
Solitära djurIn
Inte en migrantR
börjar medPälsfärgen är mycket variabel. Ryggsidan är oftast mörkt orange, men kan variera från gul med inslag av svarta hår till helsvart. Buksidans färg varierar från helvitt till klart orangebrun. Vissa former har en strimma i avvikande färg längs ryggen. Svansen är gulbrun, ibland med svart spets. Svansens undersida är normalt något mörkare än ovansidan. Hakan och halsens sidor är mörka med dovt gult inslag. Runt ögonen finns en gulbrun ring. Arten är medelstor, med en kroppslängd som varierar från 33 till 52 cm, exklusive svansen som kan bli mellan 14 och 28 cm lång. Vikten varierar från 228 till 520 g.
Arten förekommer i norra Sydamerika och i delar av Centralamerika från Costa Rica till Ecuador och till Venezuela. Den hittas även i Trinidad och Tobago.
Ekorren lever i låglandet och i bergstrakter upp till 3000 meter över havet. Habitaten utgörs av olika slags skogar, framför allt regnskog, där den främst förekommer i skogens lägre lager. Den kan även påträffas i planteringar nära mänsklig bebyggelse.
Livslängden för vilda indivier uppskattas till omkring 7 år. I fångenskap har arten uppnått 11,5 års ålder.
Arten äter framför allt frukter, nötter och frön. Den kan också ta blad, bark, svampar och blommor. Man har även konstaterat att den kan fånga mindre insekter. Födan tas vanligtvis på marken, även om ekorren kan klättra upp till 30 m i trädkronorna för att få tag på mat. Födan förtärs emellertid vanligen i träden.
Själv utgör arten föda för ormar, framför allt kungsboa, kapucinapor, olika kattdjur, rovfåglar och människa.
Parningen sker i regel någon gång under perioden sent i december / början av januari till oktober. Under denna period kan honan få upp till 3 kullar. Arten är polygynandrisk, båda könen kan ha flera partners. Flera hanar brukar förfölja brunstiga honor, ofta ett par dagar innan den egentliga brunsten. Dräktigheten varar i knappt 2 månader, varefter honan får en kull på mellan 1 och 3 ungar, som hon diar i omkring 2 månader. Efter ungarna är avvanda lämnar honan dem att klara sig själva. De blir könsmogna vid omkring ett års ålder.
