Flodsångare (Locustella fluviatilis) är en fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar. Den förekommer i centrala och östra Europa samt i västra Asien. Där för den en mycket tillbakadragen tillvaro i tät växtlighet intill vattendrag. Liksom nära släktingarna vassångare och gräshoppsångare har den en mycket utdragen och insektslik sång. Vintertid flyttar den till Afrika. Globalt anses beståndet av flodsångaren livskraftigt.
Den adulta flodsångaren är cirka 13,5 till 15 centimeter lång och har ostreckad gråbrun rygg och vitaktigt grå undersida. Undersidan av stjärten är mörkare och har vita fjäderspetsar, som ger ett kontrasterande mönster. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men juvenilerna är gulare på undersidan.
Sången är ett monotont mekaniskt insektliknande skyttlande, som ofta framförs i skymningen. Den liknar gräshoppsångarens, men har mer drag av symaskin och kan pågå under lång tid.
Flodsångaren häckar i östra och centrala Europa och i västra Asien, mer precist österut från södra Sverige, södra Finland, västra Tyskland, östra Österrike och Bulgarien österut till sydvästra Sibirien i området kring Irtysj och nordvästra Kazakstan. Den är en flyttfågel som övervintrar i sydcentrala och sydöstra Afrika. Flyttningen koncentreras till sydöstra Europa och västra Medelhavsområdet. Tillfälligt har flodsångaren noterats västerut i Europa till Frankrike och Storbritannien, norrut till Island och Svalbard och i sydost i stora delar av Mellanöstern.
Flodsångaren är en nyligen invandrad fågelart från öster och sydost. Det första fyndet gjordes 1937 vid Lindesberg i Västmanland. Därefter dröjde det till 1950 innan nästa observation, varefter arten har varit årlig besökare. Under perioden 1989–1999 rapporterades i snitt drygt 210 sjungande flodsångare varje år, med tyngdpunkt i landskapen runt Mälaren och Hjälmaren.
Idag anses den vara en del av den svenska häckfågelfaunan med sällsynt förekomst i Götaland, sydöstra Svealand inklusive södra Dalarna och utmed Norrlandskusten till södra Västerbotten. Trots fågelns mycket tillbakadragna leverne har ett femtontal säkra eller sannolika häckningar rapporterats till och med 1999. Beståndet är dock litet och faktiskt inte växande, utan verkar ha stabiliserat sig på en låg nivå.
Flodsångaren påträffas i tät växtlighet nära vatten i träsk eller nära en flod. Den lägger fem till sju ägg i ett bo i en grästuva eller på marken, ofta under en buske. Äggen ruvas i knappt två veckor och ungarna matas sedan av båda föräldrarna. Den är skygg och mycket svår att få syn på, utom ibland när den sjunger. Den kryper genom gräs och låg växtlighet. Liksom de flesta sångare äter den insekter, men även spindlar, fästingar, tusenfotingar och små mollusker.
Flodsångaren har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en mycket stor population. Därför bedöms den inte som hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC). I Europa tros beståndet bestå av 2,3–5,4 miljoner häckande par, vilket motsvarar 4,6–10,7 miljoner vuxna individer. Europa antas utgöra 80 % av flodsångarens utbredningsområde. Därmed kan världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till 5,8–13,4 miljoner vuxna individer.
Flodsångaren är en nyetablerad fågelart i Sverige och beståndet är än så länge litet. Arten är därför upptagen på Artdatabankens rödlista, i 2010 års upplaga placerad i hotkategorin sårbar (VU) men från och med 2015 nedgraderad till den lägre hotnivån nära hotad (NT). Beståndet uppskattas till mellan 200 och 600 könsmogna individer.
