Rysk stäppsköldpadda (Agrionemys horsfieldii) är en art av familjen landsköldpaddor. Flera andra namn förekommer, däribland horsfields sköldpadda och rysk landsköldpadda. Arten finns naturligt i Centralasien, bland annat östra Iran, Pakistan, Afghanistan och delar av forna Sovjetunionen. Idag förekommer ryska stäppsköldpaddor ofta som husdjur.
Cr
CrepuskulärVä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Te
TerrestriskPr
PrecocialGr
Grävande djurBe
BetesdjurBete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialAt
Att gå i ideDvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin a...
In
Inte en migrantR
börjar medDen ryska hanens undersköld är helt flat, till skillnad från andra arter där den är konkav. Mönstren på över- och undersköld varierar. Hos vissa sköldpaddor är det mesta av skölden mörk, medan andra har mindre inslag av mörka fläckar. De mörka områdena går i olivgröna och bruna färger.
Den fullvuxna sköldpaddan är normalt mellan 15 och 20 centimeter lång. Vanligtvis är honan större än hanen, som dock har en längre svans är honan. Frambenen har fyra tår och är kraftiga. Tack vare frambenen är stäppsköldpaddorna skickliga grävare.
Den ryska stäppsköldpaddan har öron, men man kan inte se dem för att de är täckta av fjäll/hud.
I delar av det forna Sovjetunionen förekommer sköldpaddan på sandiga stäpper. Där är den aktiv bara under en kortare tid på sommaren och tillbringar övrig tid undangömd i hålor. I Pakistan trivs den på mer gräsbevuxna områden.
Sköldpaddorna blir könsmogna vid ungefär 10-12 års ålder. Parningssäsongen börjar oftast i mars, efter att sköldpaddorna vaknar upp efter dvalningen, och brukar pågå ända till juni. Hanarna uppvaktar honorna mycket våldsamt. De cirkulerar runt honorna och nickar med huvudet mot dem. Hanarna börjar även bita honorna i svansen, benen och mot huvudet. Detta kan gå mycket hårdhänt till och sår kan eventuellt uppkomma. Honan försöker till en börjar gå undan eller vrida sig åt ett annat håll för att hanen inte ska komma åt henne. Så småningom tröttnar hon och låter hanen bestiga henne. Hanen ställer sig lodrät mot henne med öppen mun och ger ifrån sig ett ljust pipande ljud upprepade gånger. Själva parningsakten går ganska fort och hanen lämnar sedan honan efter att han är klar för att söka upp en annan partner.
I fångenskap bör man ej ha flera hanar i samma bur eftersom de kan börja slåss mot varandra. Har man en hona och en hane bör de vara åtskilda under parningssäsongen eftersom honan inte har någonstans att fly, ifall hon känner sig stressad av hanens beteende. I vissa fall kan honorna blir så stressade att de dör. Flera honor går bra att ha samt flera honor med en hane.
