Trachypithecus cristatus är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Stamford Raffles 1821. Trachypithecus cristatus ingår i släktet Trachypithecus och familjen markattartade apor. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad. Det svenska trivialnamnet budeng förekommer för arten.
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fo
FolivoraAr
ArborealPr
PrecocialVä
Växtätande djurNo
NomadiskKl
KlättraTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Vivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Po
PolygyniSo
SocialIn
Inte en migrantS
börjar medHonor är med en kroppslängd (huvud och bål) av 46 till 51 cm och en genomsnittlig vikt av 5,7 kg mindre än hanar. De senare blir 50 till 58 cm lång (huvud och bål) och i genomsnitt 6,6 kg tung. Svanslängden är för båda kön 67 till 75 cm. Trachypithecus cristatus har en mörkgrå päls med ljusa hårspetsar som ger individerna ett silveraktig utseende. Håren på huvudets topp är uppriktade liksom en tofs. Ungar föds med orange päls som byts ut innan djuret blir fem månader gammalt. Liksom hos andra arter av samma släkte är magsäcken uppdelat i flera kamrar.
Denna primat förekommer i Sydostasien på södra Malackahalvön, på Sumatra, på Borneo och på flera mindre öar i regionen. Habitatet utgörs främst av fuktiga skogar, mangrove och träskmarker men arten uppsöker även andra skogar och odlade områden.
Individerna äter främst blad som kompletteras med blommor, frukter, frön och unga växtskott.
Denna primat är aktiv på dagen och den klättrar främst i växtligheten. Individerna bildar haremsflockar med en hane, flera honor och deras ungar. Flocken har 9 till 51 medlemmar. Alfahanen försvarar reviret mot främmande hanar. När en alfahane förlorar sin status dödar den nya alfahanen ofta flockens nyfödda ungar. Äldre ungar av hankön drivs däremot bort.
Honor kan para sig under alla årstider och per kull föds en unge. Äldre ungar uppfostras av alla honor som tillhör flocken.
