Mindre minivett (Pericrocotus cinnamomeus) är en asiatisk fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantS
börjar medMindre minivett är som namnet avslöjar en liten medlem av släktet Pericrocotus, med en kroppslängd på 14,5-16 cm. Hanen är lätt igenkänd genom kombinationen av liten storlek, grått på huvud och ovansida med mörkare örontäckare (ibland även strupe), rödorange på övergump, övre stjärttäckare, bröst och flanker, gulorange undergump samt på vingen en gul och orange fläck. Variationen i ljushet är dock stor, från mycket bleka pallidus till mörka malabaricus.
Honan har ljusgrå hjässa och ovansida, tydligt orangeröd övergump och övre stjärttäckare, gråvitt på strupen och övre delen av bröstet och blekgult på buk och undergump.
Mindre minivett delas in i nio underarter med följande utbredning:
Underarten separatus inkluderas ofta i vividus. Mindre minivett är systerart till eldminivetten (P. igneus).
Mindre minivett förekommer i lövskog, skogsbryn, parker och trädgårdar upp till 1525 meters höjd, lokalt i torvskogar och kustnära buskmarker. Den ses ofta i små flockar i trädtaket, på jakt efter små leddjur som myror och små skalbaggar. Fågeln häckar mellan mars och september. Den bygger ett prydligt litet skålformat bo som den fäster på ovansidan av en gren, upp till tolv meter ovan mark. Däri lägger den två till fyra grön- eller gräddvita rödbrunfläckade ägg. Arten är stannfågel och inga säsongsmässiga rörelser har noterats.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som mycket vanlig i rätt miljö över stora delar av Indiska subkontinenten, vida spridd och lokalt vanlig i Bangladesh, sällsynt i Bhutan och vanlig i det mesta av Sydostasien men ovanlig på Java och Bali.
