Pigghaj (Squalus acanthias) är en haj som tillhör familjen pigghajar. Den förekommer nära kuster i norra och södra Atlanten, Medelhavet, Svarta havet och södra Stilla havet och utmärks av att den framför båda ryggfenorna har en giftig tagg.
I norra Stilla havet förekommer ett pigghajsbestånd som länge räknats som Squalus acanthias, men som sedan 2010 ofta behandlas som en egen art, Squalus suckleyi.
Pigghaj har på grund av överfiske minskat kraftigt under 1900-talet och 2000-talet och är globalt rödlistad som sårbar. I Medelhavet och nordvästra Atlanten är den starkt hotad, och i nordöstra Atlanten är den akut hotad.
Pigghaj kommer in från Nordatlanten till Västerhavet och den svenska västkusten i juni, oftast i stim. I sällsynta fall går den in i södra Östersjön.
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Ko
KosmopolitKosmopolit, är en djurart, eller en klad djur, som är inhemska över hela eller större delen av jorden. Bland däggdjuren är vissa arter av fla...
Ov
OvovivipariaOvovivipari är en form av levande födsel som definieras olika av olika auktoriteter. Det finns åtminstone tre vanliga definitioner:Levande föds...
So
Solitära djurOc
OceanodromS
börjar medPigghaj är en liten till medelstor haj. Storleken varierar något mellan olika bestånd. I europeiska vatten kan den bli upp till 150 cm lång, men de flesta blir inte så stora. Honorna blir större än hanarna. Könsmognad för honorna infaller tidigast vid en längd på 66–75 cm och senast vid 100 cm. En fullvuxen stor hona kan mäta upp till 122–124 cm. Könsmognad för hanarna infaller tidigast vid en längd på 52–60 cm, ofta senast vid 70 cm. En fullvuxen stor hane kan mäta upp till 95–100 cm. Pigghajar i Stilla havet har rapporterats kunna bli större än de i Atlanten.
Pigghaj har en långsträckt, slank kropp och spetsig och smal nos. Färgen på ryggen och sidorna är grå, gråblå eller gråbrun med ljusa, vita, oregelbundet utströdda prickar eller fläckar. Ibland saknas prickar på sidorna. Buksidan är vit. Den har två ryggfenor som båda har en giftig tagg framför sig. Den främre ryggfenan är större än den bakre ryggfenan. Den främre ryggfenans tagg är kort, mycket kortare än fenan, medan den bakre ryggfenans tagg är längre, nästan lika lång som fenan. Taggarna är giftiga och den bakre taggen kan användas för försvar genom att pigghajen slänger med stjärten. Den främre ryggfenan är ansatt bakom bröstfenorna. Någon analfena finns inte. Bukfenorna är ansatta närmare den bakre ryggfenan än den främre. Båda stjärtfenans lober (halvor) är ganska korta och smala. Den övre loben är större än den undre loben. Vuxna pigghajar har jämngrå fenor. Unga pigghajar har mörkkantade fenor.
Pigghaj har 28 tandrader i överkäken och 22–24 tandrader i underkäken.
Pigghaj förekommer längs kuster och kring öar, från grunda vatten (cirka 10 till 30 meters djup) ned till 600 till 900 meters djup, men kan gå så djup som 1 460 meter. Den håller sig ofta nära botten och är vanligast på 50–300 meters djup (i svenska vatten är den vanligast på 20–70 meters djup).
Pigghaj finns i nordöstra Atlanten längs Europas atlantkust inklusive omkring Brittiska öarna, Färöarna och Island. Den finns även i Vita havet och vid Grönland samt i Medelhavet och Svarta havet. Den förekommer också utanför den nordafrikanska atlantkusten, från Marocko och Kanarieöarna till Västsahara, Mauretanien och Senegal. I nordvästra Atlanten finns den från Newfoundland och Labrador (Kanada) söderut till Florida (USA) och Kuba. I södra Atlanten finns den utanför södra Afrikas kust, från Namibia till Sydafrika, och längs Sydamerikas atlantkust från södra Brasilien och Uruguay till Argentina och Chile (Patagonien) och därifrån i södra Stilla havet upp längs Chiles stillahavskust. Pigghaj förekommer även utanför södra Australiens kust och omkring Nya Zeeland.
En del populationer är bofasta men andra vandrar i nordsydlig riktning eller mellan djupa och grunda vatten. Vandringarna kan vara relaterade till att den föredrar vattentemperaturer på 7-15°C och därför gör vinter- och sommarvandringar, eller fortplantningsområden. Pigghaj tolererar bräckt vatten och kan återfinnas i estuarier. Den överlever dock inte i sötvatten mer än i några få timmar.
Pigghaj är ständigt i rörelse och är som många andra hajar en rovfisk. Den är opportunistisk vad gäller födan och jagar både i den fria vattenmassan och vid botten och livnär sig på ett varierat val av byten, från små fiskar, som sillfiskar (däribland sill), nors, olika torskfiskar och makrillfiskar samt olika bottenlevande fiskar, till ryggradslösa djur, som bläckfiskar, krabbor och räkor, samt till och med maneter, kammaneter och sjögurkor.
Unga pigghajar är små och har många fiender. Som vuxen har pigghajen färre fiender, men den kan tas av större rovfiskar, som andra och större hajarter. En del sälar och späckhuggare kan också ta pigghajar. Pigghajens giftiga taggar, speciellt den bakre taggen, kan såra angripare och möjligen avskräcka dem. Giftet är svagt och är för de flesta människor bara milt irriterande. Dock kan giftet hos en del personer orsaka en allergisk reaktion, vilket kräver sjukhusvård. Stick är dock ovanliga och inträffar mest i samband med ovarsam eller felaktig nära hantering, som vid fiske. Pigghajen är inte känd för att attackera människor i vattnet och betraktas inte som farlig för människan.
Olikt de flesta hajar kan pigghaj uppträda i stim som vanligen består av individer av samma kön och storlek. Men pigghajar kan också leva ensamma.
Pigghaj har som andra hajar inre befruktning. Parning antas ske under vintern och befruktningen sker med hjälp av hanarnas könsrullar, som är ombildade bukfenor och motsvarar däggdjurens penis. Reproduktionen är långsam, eftersom pigghajar inte blir könsmogna förrän de uppnått tillräcklig storlek i 10–20 årsåldern och har lång dräktighet. Honan är normalt dräktig i 18–22 månader och föder levande ungar (vivipari). Embryot får enbart energi från gulesäcken (ovovivipari). Generationstiden beräknas till 25 år och livslängden till minst 25–30 år. Den kan bli 35–50 år i norra Atlanten. Den har uppskattats kunna bli upp mot 75–100 år.
Pigghaj i Svarta havet kan ha en så kort dräktighetstid som 12 månader.
Antalet ungar i en kull och ungarnas storlek beror på honans storlek. En stor hona får generellt fler och större ungar än en liten hona. En stor hona på minst en meter (100 cm) kan bära fyra gånger så många embryon som en liten hona på 70 cm. Ungarna är vid födseln 18–30 cm långa (kan vara upp till 33 cm). Antal ungar per kull kan vara 1–32. Upp mot 20 ungar är en stor kull. En mera vanlig kullstorlek är 4–8 ungar. Vilken tid på året ungarna föds varierar något mellan olika populationer. Vanligen föds ungarna under vintern (från november till februari eller mars, senvinter på norra halvklotet), vilket är fallet i nordöstra Atlanten, men i en del fall under våren eller sommaren. Pigghaj utanför Newfoundland föder ungar från januari till maj.
Ungarna är fullt utvecklade vid födseln och får som hos andra hajar klara sig själva. De är som de vuxna hajarna rovlevande, men tar mindre byten.
Pigghaj, Squalus acanthias, delas in i sju populationer. Liten blandning mellan subpopulationerna förekommer.
Subpopulationerna är:
