Fläckig hyena (Crocuta crocuta) är ett däggdjur i familjen hyenor och placeras som ensam art i släktet Crocuta. Fläckig hyena finns bara i Afrika.
Na
NattaktivAs
AsätareKö
KöttätareTe
TerrestriskKu
Kursiverade djurPr
PrecocialPr
Predation djurRe
RevirVi
VivipariGr
Grävande djurFl
FlockjägareFö
Förföljande rovdjurPo
PolygyniFa
FarligDo
DominanshierarkiMy
Mycket socialtIn
Inte en migrantS
börjar medFl
Fläckiga DjurFa
Farliga DjurFläckig hyena mäter 95 till 165 centimeter från huvud till bakdel och därtill kommer svansen som är 25,5 till 35 centimeter lång. Mankhöjden är 70 till 91 centimeter och djuret kan väga 40 till 86 kilogram. Hannen är allmänt lite kortare och i genomsnitt 6,5 kilogram lättare än honan. Den ulliga och lite styva pälsen är gulgrå med mörka bruna till svarta fläckar. Öronen är avrundade och mindre än hos den strimmiga hyenan. Djuret har ingen man kring axlarna.
De främre extremiteterna är tydligt större än de bakre, Varje fot har fyra tår. Den har stora käkar med starka muskler och kan äta delar av bytesdjur som är svåra för andra rovdjur, som hud, segt kött och kraftiga ben.
Honan saknar vagina och har en förstorad klitoris som ser ut som en penis, något man tidigare trodde orsakades av androgener. Senare forskning har visat att det troligen beror på morfogenesis och sexuell efterapning inom arten.
Historiskt var fläckig hyena vitt spridd över hela Subsahariska Afrika. Dess nuvarande utbredningsområde är på många håll fragmenterat, speciellt i Västafrika. Ett kontinuerligt utbredningsområde förekommer över stora delarna av Etiopien, Kenya, Tanzania, Botswana, Namibia och veldområdena i Transvaal i Sydafrika.
Fläckig hyena förekommer i alla typer av habitat förutom i extrema ökenområden, tropisk regnskog eller fjälltoppar, men upp till 4 000 meter över havet. Den föredrar savann och flest individer finns i de stora gräsregionerna av östra och södra Afrika.
Fläckig hyena tillhör familjen hyenor som omfattar fyra recenta arter som vanligen placeras i var sitt släkte, där fläckig hyena placeras i släktet Crocuta.
Under den senaste istiden förekom också grotthyena som idag kategoriseras som underart till fläckig hyena, Crocuta crocuta spelaea, men som tidigare haft artstatus Hyaena spelaea. Grotthyena förekom från Iberiska halvön och vidare till nordöstra Kina. Det är idag en av de bäst kända däggdjuren från den senaste istiden. Grotthyenan var mycket specialiserat och levde av stora däggdjur, främst vildhäst, Stäppbison och ullhårig noshörning.
Även om fläckiga hyenor är mest kända som asätare, så är de skickliga jägare. En individ eller en flock kan fälla mindre grupper av antiloper, gaseller eller zebror. I östafrikanska nationalparker iakttas ofta hyenor som cirklar kring ett ätande lejon i väntan på att det ska lämna bytet. Därför antogs länge felaktig att hyenor följer efter lejon för att äta upp resterna. Sanningen är att det var lejonet som stal djuret från hyenan, som själv hade nedlagt bytet. Å andra sidan förekommer det ibland att en stor flock hyenor tar bytet från en lejonhona – men aldrig en lejonhanes.
Arten jagar upp till 95 procent av sin föda själv. Som tidigare beskrivits äter fläckig hyena alla delar av bytet. Under jakten når hyenan en hastighet upp till 60 km/h. De kan hålla hastigheten längre än flera bytesdjur som initialt är snabbare. Vanligtvis hugger hyenan i offrets bakhasor och sedan i bytets mage.
Fläckig hyena äter huvudsakligen växtätande däggdjur och ibland andra ryggradsdjur som fåglar, kräldjur eller fiskar. I viss mån ingår växtdelar från människans avfallshögar samt avföring från stora partåiga hovdjur i födan.
Till skillnad från vargen har flera honor i hyenornas flock möjlighet att föda ungar samtidig. För rätten att para sig uppkommer ibland strider mellan hanarna. Dräktigheten varar i genomsnitt 110 dagar. Honan föder oftast två ungar per kull. Sällan förekommer trillingar men i dessa fall dör den tredje ungen efter kort tid. De föds med öppna ögon, fullt utvecklade tänder och är ganska aktiva. Ansvarig för ungarnas uppfostran är honan men ibland iakttas även hanar som leker med sina ungar. Efter två till tre år lämnar ungar av hankön flocken medan honorna stannar kvar.
Ofta uppkommer de beskrivna aggressionerna redan mellan syskon. Honans uppgift är oftast att skilja de stridande ungdjur från varandra för att avvärja större skador. Ungarnas beteende är ingen lek utan tydligt allvarlig. Motsvarigheter finns även hos andra djurarter, till exempel hos sandhajar.