Gulbukig sångare är med en kroppslängd på endast nio centimeter mycket liten, slank fågel med rätt kraftig näbb. Den är som namnet avslöjar gul på buken, men vit på strupe och bröst. På huvudet syns en gråaktig hjässa och ett vitt ögonbrynsstreck. Den saknar både vingband och vitt i stjärten.
Gulbukig cettia har en vid utbredning i södra och sydöstra Asien. Den delas upp i tio underarter med följande utbredning:
Underarten schwaneri på Borneo har avvikande sång och rekommenderas ytterligare studier medan populationen på norra delen av ön skiljer sig kraftigt i läten, från både andra underarter och fåglar på resten av Borneo, och tros utgöra en egen art.
Gulbukig cettia påträffas i undervegetation i skog i låga bergstrakter, framför allt i bambu utmed vattendrag. Den lever nästan uteslutande av mycket små ryggradslösa djur som myggor och små spindlar. Fågeln häckar från början av april till juni i nordöstra Indien, från slutet av mars i norra Borneo. Boet, en kompakt liten skål, byggs av båda föräldrar. Arten är huvudsakligen stannfågel, men rör sig till lägre nivåer vintertid.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig till ovanlig.
