Koboltmes (Cyanistes teneriffae) är en fågel inom familjen mesar som lever i Nordafrika och i Kanarieöarna. Den förekommer i Nordafrika österut till Libyen samt i Kanarieöarna. Den är närbesläktad med blåmesen och behandlades länge som en del av denna, men urskiljs numera vanligen som egen art. Beståndet anses vara livskraftigt.
Koboltmesen är till formen och dräkten lik blåmesen, men är något mindre och mörkare: svartblå skarpare avgränsad hjässa, gråblå rygg utan inslag av grönt och ultramarinfärgad vinge. Populationerna på Kanarieöarna saknar även det vita vingbandet som både blåmes och koboltmes i Nordafrika har. Lätena skiljer sig också, vissa ska påminna om talgoxe, andra om tofsmes.
De olika underarterna skiljer sig huvudsakligen åt genom färgtonen på fjäderdräkten och hur pass tydliga teckningarna är:
Koboltmesen är en stannfågel i Nordafrika från Marocko till Libyen samt i Kanarieöarna. Den delas in i sju underarter med följande utbredning:
Koboltmesen hittas i olika typer av skogsmiljöer, alltifrån lagerskogar och stånd med trädljung till bergsbelägna tallskogar samt parker och trädgårdar, framför allt där det finns fruktträd. På La Palma är den tydligen begränsad till tallskog och ses endast tillfälligt i undervegetation i lagerskogar. På de torrare öarna Fuerteventura och Lanzarote häckar den mestadels i lågväxande buskskogar med Tamarix och Phoenix samt i frodig vegetation i gräsrika områden.
Koboltmesen ses enstaka, i par eller i smågrupper. Den är ofta lätt att komma nära där den födosöker på alla nivåer i träd och buskage. Födan är dåligt känd men tros inte skilja sig nämnvärt från blåmesen, bortsett från ett möjligen större intag av små fjärilar, spindlar och skalbaggar.
Koboltmesen häckar mellan februari och juli, möjligen också oktober–januari. Boet liknar blåmesens, en skål av mossa tallbarr, blad och fjädrar som placeras upp till tre meter ovan mark i ett hål i ett träd, i en klippskreva, en mur eller i en holk, eller direkt på marken. Däri lägger den tre till sex ägg.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Arten beskrivs som vanlig på Teneriffa och Gran Canaria, men fåtalig och lokalt förekommande på Fuerteventura och Lanzarote. På Fuerteventura uppskattades beståndet 2001 till 366–1718 individer.
