Azurmes (Cyanistes cyanus) är en liten mes som huvudsakligen lever i Asien, från öster om Moskva i Ryssland till Mongoliet. I övriga Europa är den en sällsynt gäst. Till form och storlek liknar den blåmesen, men är i färgerna klart azurblå och vit.
På svenska har arten även kallats blåtita.
Azurmesen är till storlek och form lik blåmesen men omisskännlig med sin vita och blå dräkt. Den har vit hjässa och undersida och gråblå mantel och rygg. Ovansidan av vingen är klarblå med breda vita vingband och ovansidan av stjärten är också klarblå med stora vita trekantigt formade hörn. Den har en mörkblå tygel som går ihop med en tunn mörkblå "krage" i nacken.
Den lockar likt blåmesen, exempelvis "tsi-tsi-tserrr de-de-de", och dess sång låter som ett mellanting mellan blåmes och tofsmes.
Azurmesen är en stannfågel som häckar i ett område i Asien som sträcker sig från väster om Moskva i Ryssland, österut genom Sibirien, till sydöstra Kazakstan, Mongoliet och nordöstra Kina. Den har även tillfälligt häckat i Finland.
Periodvis expanderar azurmesen tillfälligt utbredningsområdet västerut och kan då ses som en mycket sällsynt gäst i Europa. Den har påträffats i ett flertal länder i östra Europa, men även Tyskland, Österrike och Frankrike. I Sverige har två fynd gjorts. Första kända exemplaret infångades i Säby, Frustuna i Södermanland i mitten av 1700-talet och beskrevs av Anders Sparrman som Parus saebyensis i hans Museum Carlsonianum (1786–89). I modern tid har man bara observerat en azurmes i Sverige som ej bedömts vara hybrid med blåmes. Den individen upptäcktes den 22 oktober 2002 och kom att stanna en längre tid i Masugnsbyn i Lappland, och blev något av en rikskändis då en stor mängd fågelskådare besökte den lilla byn för att få se fågeln. Ytterligare ett fynd, i lappländska Åsele 1996, har i efterhand bedömts utgöra en hybrid, liksom en fågel sedd i Grönhögen på Öland 13–15 oktober 2016.
Azurmesen häckar i löv- och blandskog och lägger mellan nio och elva ägg i ett bohål i träd, ofta nära våtmarker. Honan ruvar i 13 till 14 dygn innan ungarna kläcks.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 30 000 och 100 000 vuxna individer.
