Tamget (Capra aegagrus hircus) är ett däggdjur som ingår i släktet Capra, och familjen slidhornsdjur. Den beskrevs av Linné 1758 som arten Capra hircus. Idag brukar den definieras som en underart till vildget, men flera auktoriteter definierar den fortfarande som art. Handjuret kallas bock (eller något ålderdomligt getabock), hondjuret get och avkomman killing.
I nordisk mytologi nämns det att asaguden Tor har två getter som heter Tanngnjost och Tanngrisner. När åskan gick tolkades det som att Tors vagn drogs fram av bockarna. I den prosaiska eddan omnämns Tors resa till Utgårdaloke. Under övernattning hos gäster slaktas båda bockarna på kvällen för att återuppväckas till livet på morgonen av Tors hammare Mjölner. Med på färden är Tjalve och Röskva. Tjalve gör en av bockarna halt genom att bryta ett av dess ben för att komma åt märgen när han äter. Detta uppdagas då Tor upptäcker att bocken haltar morgonen efter måltiden. Som straff tvingas Tjalve och hans syster Röskva följa med Tor därifrån och bli hans tjänare.
Geten har ofta använts som offerdjur. Den har förknippats med potens men även med bristande impulskontroll, därmed ofta blivit associerad med det demoniska.
Guden Pan har en gets bakkropp, och Dionysos kan förvandla sig till en get. I den nordiska mytologin finns geten som fruktbarhetssymbol; krigsguden Tors vagn dras av två bockar, och geten Heidrun står på Valhalls tak och mjölkas mjöd åt kämparna.
I Bibeln spelar geten en särskild roll vid försoningsoffret, då en bock fick bära folkets synder ut i öknen, som beskrivs i Tredje Moseboken, kapitel 16. Därur härrör sig begreppet syndabock. Jesus säger också att han vid domen ska skilja de rättfärdiga och de orättfärdiga som en herde skiljer fåren från getterna. Flera av de här beskrivna tankarna kan ha samverkat till att djävulen i kristna länder ofta avbildas med horn och bockfötter.
Vivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
En flock eller hjord är en grupp, klunga, skara eller samling djur, oftast av artfränder.De medeltida landskapslagarna i Sverige och Norge bestod...
G
börjar medDen fullvuxna hanen blir ca 100–170 cm lång och kan väga upp till ca 115 kg. Honorna är mindre och 40-50% lättare. Båda könen bär horn, som ofta är något bakåtböjda. Geten har raggig päls som för det mesta skiftar i grå, vita, svarta och bruna nyanser. Hanen, bocken, har hakskägg och luktar starkt från sina analkörtlar. Även honan (geten) har i regel skägg fast mindre.
Getens skelett är mycket likt fårets. Faktiskt så likt att det är svårt att enbart med ledning av ett ben bestämma om benet kommer från ett får eller en get. I arkeologisk facktext används därför ibland benämningen får/get.
Getter har 30 par kromosomer, dvs 60 stycken. Vid fortplantningen förenas hanens spermie med 30 kromosomer, med honans äggcell med 30 kromosomer. Geten är dräktig 150 dagar (ca 5 månader), och föder därefter oftast 2-3 killingar, men kan föda allt mellan 1 och 6 killingar.
Getens livslängd är normalt 9-18 år, typiskt för en tamget är 15 år men ända upp till 22 år har förekommit.
Getter smälter sin föda relativt snabbt.
