Större adjutantstork (Leptoptilos dubius) är en mycket stor och starkt hotad stork som förekommer i södra Asien.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
As
AsätareAsätare, nekrofager, är djur som äter lik och kadaver, alltså människor och djur som de inte dödat själva. Asätarna utgör en viktig del av...
Allätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialKo
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
In
Inte en migrantG
börjar medStörre adjutantstork är en väldig fågel, hela 140–150 centimeter lång. Den är mörk, har väldigt tjock näbb och en skinnpung som hänger ner från halsen. Det fjäderlösa huvudet är rosa och den har ett vitt halskrås. Blekgrå större täckare och tertialer kontrasterar mot den annars mörka översidan av vingen. På undersidan är täckarna ljusare än vingpennorna. Liknande mindre adjutantstork är mindre, saknar skinnpungen och har helsvarta vingar.
Tidigare förekom fågeln i stora delar av Sydasien och Sydostasien men minskade kraftigt under första halvan av 1900-talet. Idag häckar den endast i två områden i Indien (i Assam med 650-800 fåglar och Bihar med fler än 350) och kring sjön Tonle Sap i Kambodja (cirka 150 par). Sentida observationer från Nepal, Bangladesh och Thailand tros härröra från de indiska och kambodjanska kolonierna. I Myanmar och Laos är den troligen utdöd, i Pakistan säkerligen.
Arten bebor våtmarker där den häckar i höga träd, historiskt även på klippor. Den tros häcka under torrperioden när tillgången på föda är som störst. I nordöstra Indien påträffas den även nära och i städer där den födosöker i våtmarker under häckningen och på soptippar och begravningsplatser andra tider på året. Den ses generellt i låglänta områden men har påträffats upp till 1.500 meters höjd.
Arten minskar kraftig i antal till följd av habitatförstörelse och miljöförstöring. Det i kombination med fåtalet häckningslokaler och den lilla världspopulationen på uppskattningsvis endast 1.200-1.800 individer gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.