Cricetomys kivuensis är en art av jättepåsråtta som ingår i familjen Nesomyidae, musliknande gnagare som lever i Afrika eller på öar runt kontinenten. C. kivuensis är en av fyra arter i släktet Cricetomys. Arten beskrevs av Lönnberg 1917.
Djuren har ganska robusta kranier jämfört med andra arter ur släktet som till exempel Cricetomys ansorgei. Jättepåsråttorna blir omkring 45 cm långa. Pälsfärgen på C. kivuensis dorsalsida är grå till mörkbrun och undersidan är vitgrå. Som andra jättepåsråttor har de svansar täckta av fjäll. Öronen är nakna och djuren har ganska små ögon.
Cricetomys kivuensis har ett relativt begränsat utbredningsområde. Jättepåsråttan återfinns i östra Afrika i Albertine rift-systemet och är endemisk för området. Den lever i bergiga men frodiga habitat med bra förutsättningar för boplatser, som trädrika områden.
Samtliga arter i släktet Cricetomys är nattaktiva. De är skickliga klättrare och även bra på att simma om så skulle behövas. Tack vare sin klättringsförmåga föredrar de högt belägna bon, som oftast utgörs av håligheter i träd.
Precis som övriga arter i släktet är C. kivuensis allätare. De livnär sig på olika växtämnen, snäckor, insekter och troligtvis kadaver och djuravföring. Födan förvaras i kindpåsar för att sedan bäras till gömstället.
Djuren är ensamlevande och territoriella mot framförallt likkönade individer av samma art. De kan para sig flera gånger om året, upp till omkring 10 gånger, och få 4-5 ungar per kull.
Albertine rift är Afrikas mest artrika område. Platsen hyser uppskattningsvis 500 över endemiska växt- och djurarter. Här finns fler vertebrater än på någon annan plats i Afrika. Området har längre varit i riskzonen på grund av de konflikter som rådde mellan Uganda, Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa.
Cricetomys kivuensis listas inte av IUCN, men miljöförstöring, skogsskövling, klimatförändringar och jakt på bushmeat är de största hoten mot den endemiska gnagararten.
