Svarthakad sångare (Curruca ruppeli) är en tätting i familjen sylvior som förekommer i sydöstra Europa. Tillfälligt har den påträffats så långt norrut som till Finland och Danmark. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske zoologen och upptäcktsresanden Eduard Rüppell (1794–1884). Det vetenskapliga namnet har tidigare stavats rueppelli, men det korrekta är ruppeli.
Svarthakad sångare liknar den mer utbredda sammetshättan (Curruca melanocephala) i storlek och med sin grå rygg, blekgrå undersida, bruna ben och röda ögon. Den är dock slankare och har typiska vitkantade armpennor och tertialer. Hanen är omisskännlig med svart huvud och haka åtskilda av ett vitt mustaschstreck. Honans strupe är blek, huvudet är grått och den grå ryggen har en brun anstrykning. Jämfört med cypernsångaren saknar honan teckningar på undergumpen.
Locklätet liknar sammetshättan, men den varnar med en smattrande gråsparvslik ramsa. Sången är även den lik sammetshättan men är lägre i tonhöjd och studsande.
Fågeln häckar i steniga sluttningar i östra Medelhavsområdet. Den övervintrar söder om Sahara i nordöstra Afrika. Arten är en mycket sällsynt gäst norr om häckningsområdet, med enstaka fynd i Finland, Danmark, Storbritannien, Färöarna och Spanien, men ej ännu i Sverige.
Svarthakad sångare häckar i områden med täta törnbuskar med inslag av lägre träd på torra bergssluttningar. Liksom andra sångare lever den av insekter och andra ryggradslösa djur. Den lägger fyra till sex ägg i sitt bo. På häckplatsen är den skygg, förutom när hanen gör sångflykt på våren.
Arten har ett stort utbredningsområde och en relativt stor population, men tros minska i antal, dock långsamt. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka mellan 103 000 och 510 000 par. Eftersom Europa utgör cirka 65% av artens utbredningsområde tros världspopulationen mycket preliminärt därmed bestå av 315 000 till 1 570 000 par.
