Takla Makan
0 arter
Takla Makan eller Taklamakanöknen är den näst största sandöknen i världen efter Rub al-Khali. Den ligger i Tarimbäckenet i Centralasien och utbreder sig över områden som tillhör västra Kina. Österut gränsar den till Gobiöknen.
Vad "Taklamakan" egentligen betyder är oklart. Eventuellt kommer namnet från uiguriskan och betyder så mycket som "Bege dig in och du kommer aldrig tillbaka". Det finns andra namn som "Platsen utan återvändo" (tillskrivet arabiskan) eller "Dödens öken". I vilket fall som helst återspeglar namnet ett av jordens mest livsfientliga områden.
Geografi
Öknen upptar hela Tarimbäckenet och därmed ungefär två tredjedelar av den autonoma uiguriska regionen Xinjiang i Kina. Den är dominerande del av det 700 000 km² stora ökenområdet mellan bergen Tian Shan, Pamir, Kunlun och Bei Shan. Dess yta om cirka 300 000 km² är till största delen täckt av upp till 100 meter höga sanddyner som snabbt flyttar sig genom inverkan av stark vind. I öknen finns några saltsjöar. Den mest kända är Lop Nor, den vandrande sjön, som fick sitt vatten från floden Tarim men som torkade ut 1972 och bildade en saltöken.
Den svarta sandstormen, kara buran, är fruktad i denna öken. Stormen kan virvla upp tonvis med sand och varar i dagar och till och med i veckor. Namnet har stormen fått därför att den oftast helt förmörkar himlen. Eftersom den har begravt många karavaner och säkert också hela städer är den förbunden med många myter. Så finns till exempel sägnen om en kejserlig kinesisk armé som begravdes under 250 meter höga sanddyner.
Klimat
Med en årsnederbörd under 30 mm är öknen extremt torr. Det torra klimatet har två orsaker. Dels ligger öknen i regnskuggan från de omgivande bergen dels ligger den i det inre av kontinenten. De inkommande luftmassorna har på sin väg från havet efter hand förlorat sin fuktighet när de når Centralasien. Genom öknens stora avstånd från ett hav som jämnar ut värmen varierar temperaturen mellan –30 och +50 °C. Även temperaturen under dagen varierar starkt.
Takla Makan eller Taklamakanöknen är den näst största sandöknen i världen efter Rub al-Khali. Den ligger i Tarimbäckenet i Centralasien och utbreder sig över områden som tillhör västra Kina. Österut gränsar den till Gobiöknen.
Vad "Taklamakan" egentligen betyder är oklart. Eventuellt kommer namnet från uiguriskan och betyder så mycket som "Bege dig in och du kommer aldrig tillbaka". Det finns andra namn som "Platsen utan återvändo" (tillskrivet arabiskan) eller "Dödens öken". I vilket fall som helst återspeglar namnet ett av jordens mest livsfientliga områden.
Geografi
Öknen upptar hela Tarimbäckenet och därmed ungefär två tredjedelar av den autonoma uiguriska regionen Xinjiang i Kina. Den är dominerande del av det 700 000 km² stora ökenområdet mellan bergen Tian Shan, Pamir, Kunlun och Bei Shan. Dess yta om cirka 300 000 km² är till största delen täckt av upp till 100 meter höga sanddyner som snabbt flyttar sig genom inverkan av stark vind. I öknen finns några saltsjöar. Den mest kända är Lop Nor, den vandrande sjön, som fick sitt vatten från floden Tarim men som torkade ut 1972 och bildade en saltöken.
Den svarta sandstormen, kara buran, är fruktad i denna öken. Stormen kan virvla upp tonvis med sand och varar i dagar och till och med i veckor. Namnet har stormen fått därför att den oftast helt förmörkar himlen. Eftersom den har begravt många karavaner och säkert också hela städer är den förbunden med många myter. Så finns till exempel sägnen om en kejserlig kinesisk armé som begravdes under 250 meter höga sanddyner.
Klimat
Med en årsnederbörd under 30 mm är öknen extremt torr. Det torra klimatet har två orsaker. Dels ligger öknen i regnskuggan från de omgivande bergen dels ligger den i det inre av kontinenten. De inkommande luftmassorna har på sin väg från havet efter hand förlorat sin fuktighet när de når Centralasien. Genom öknens stora avstånd från ett hav som jämnar ut värmen varierar temperaturen mellan –30 och +50 °C. Även temperaturen under dagen varierar starkt.
