Västlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe hispanica) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i sydöstra Europa och sydvästra Asien. Den och östlig medelhavsstenskvätta (O. melanoleuca) behandlas vanligen som en och samma art, medelhavsstenskvättan (O. hispanica), men östlig medelhavsstenskvätta urskiljs sedan 2019 av BirdLife Sverige som egen art, varvid hispanica tilldelats det nya trivialnamet västlig medelhavsstenskvätta.
Västlig medelhavsstenskvätta är liksom östlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe melanoleuca) en relativt liten och slank stenskvätta med lång stjärt, och den mäter 13,5-15.5 cm. Karakteristiskt för medelhavsstenskvättorna är att det svarta ändbandet på stjärten inte är jämnbrett utan bredare i stjärthörnen, en egenskap de endast delar med den närbesläktade nunnestenskvättan.
Västlig medelhavsstenskvätta uppvisar precis som melanoleuca två morfer hos båda könen: en ljusstrupig där hanen enbart har svart ögonmask, och en mörkstrupig där hela ansiktet är svart. Den mörkstrupiga morfen är vanligare hos den östliga medelhavsstenskvättan, medan den ljusstrupiga är vanligare hos den västra. Likt den östra har hanen vit rygg, som i fräsch dräkt är ockragul och det är ett mellanrum mellan det svarta på huvudet och det svarta på vingen, till skillnad från hos finschstenskvättan.
Honorna av de båda arterna är också mycket lika, och dessutom lika hona nunnestenskvätta men är varmare brunaktig ovan och mer jämnt gulorange på bröstet. Jämfört med östliga melanoleuca har dock västlig medelhavsstenskvättans hane mindre ögonmask respektive haklapp och båda könen är gulockrafärgade på bröst och rygg samt har kortare handpenneprojektion.
Västlig medelhavsstenskvätta häckar i sydvästra och sydcentrala Europa samt i nordvästra Afrika. Den är en flyttfågel som övervintrar i Västafrika. Fågeln förekommer i nordvästra Europa. I Sverige har den fram till 2018 observerats vid tre tillfällen och vid ytterligare fem har det inte gått att avgöra om fynden utgör östlig eller västlig medelhavsstenskvätta.
Båda medelhavsstenskvättor förekommer i stenig terräng, gärna i sluttningar och oftast åtminstone delvis täckt av buskar. Den ses även i jordbruksmark, framför allt vid stenmurar. Boet placeras i ett hål i marken, en klippskreva eller mur eller under en sten. Fågeln häckar från slutet av april i Spanien och mars–juni i nordvästra Afrika. Boet, en rätt grund skål bestående av växtfibrer och mossa och fodrad med hår eller dun, placeras under en sten, en tuva eller i ett hålutrymme i marken eller i en gammal byggnad. Den lägger vanligen mellan fyra och fem ägg.
Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte melanoleuca som egen art, varför hotstatus bedöms för medelhavsstenskvättan som helhet. Den har i stort har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka mellan knappt 1,3 till knappt 3,7 miljoner par. Extrapolerat uppskattas världspopulationen till 4,6–13,4 miljoner vuxna individer.
