Kalkon (Meleagris gallopavo) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar som förekommer över stora delar av Nord- och Centralamerika. Det finns även introducerade populationer i bland annat Europa. Se även tamkalkon.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Al
AllätareAllätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Te
TerrestriskAr
ArborealPr
PrecocialOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Po
PolygyniSo
SocialDo
DominanshierarkiFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantW
börjar medDj
Djur i USAKalkoner tillhör de största och kraftigaste hönsfåglarna. Den är mycket stor, med en tung kropp, tunn hals, litet huvud och långa ben. Tuppen är i snitt 117 cm med ett vingspann på 163 cm, och honan i snitt 94 cm med ett vingspann på 127 cm. Hönorna väger i snitt 4,2 kg och tupparna 7,4.
Det blåaktiga huvudet och en stor del av halsen är fjäderlösa. Fjäderdräkten på kroppen är metallskimrande svart hos adulta hanar, mer brunröd hos honorna, och stjärten är rödbrun med breda mörkare och ljusare band. Hanarna har en stor solfjäderformad stjärt och röda köttiga utväxter på halsen.
Kalkonen förekommer från södra Kanada till Mexiko i de östra och sydvästra staterna. Kalkonen är en stannfågel men kan genomföra regionala förflyttningar. Den exakta utbredningen för arten är svår att avgränsa då dess utbredning fluktuerat kraftigt genom historien, bland annat för att de lokalt jagats till utrotning eller inplanterats till nya områden av jaktskäl. Hybrider mellan vilda och tama kalkoner är också ganska vanliga och dessa förekommer längre norrut och västerut än den ursprungliga arten.
Kalkonen delas vanligtvis in i sex underarter med följande utbredning:
Ibland urskiljs även underarten onusta med utbredning i nordvästra Mexiko.
Tidigare placerades kalkonen och dess nära släkting arguskalkonen (Meleagris ocellata) länge i en egen familj. Genetiska studier visar dock entydigt att de båda är en del av fasanfåglarna, närmast släkt med skogshöns som tjäder, järpe och orre.
Kalkonen lever stora delar av året i mindre flockar men ibland större på uppemot 60 individer. Om dagarna lever den på marken och om natten vilar den i träd. Den föredrar öppna skogsmarker med fält och gläntor, gärna i ek- eller bokskogar. Den förekommer även i torra buskmarker och på gräsmark. Den lever främst på frön, nötter, löv och insekter.
Vid parningstiden i februari eller mars avger hanarna karakteristiska läten och strider ofta med varandra. Honan ruvar ensam och täcker över äggen med löv innan hon lämnar boet.
Kalkoner fördes 1520 till Spanien och därifrån till andra platser i Europa. Det finns idag introducerade bestånd av kalkon i Tyskland samt även på Nya Zeeland och flera öar i Oceanien. Något förvånande så härstammar tamkalkonerna i Amerika från europeiska tamkalkoner.
