Större flamingo (Phoenicopterus roseus) är en fågel som tillhör fågelfamiljen flamingor.
Större flamingo är den största arten inom familjen och mäter 120–150 centimeter (varav benen är mellan 40 och 50 centimeter). Fullt utvecklad har flamingon en ljusrosa fjäderdräkt, röda vingtäckare och svarta vingpennor. Den har rosa näbb med en skarpt avgränsad svart näbbspets, rosa orbitalring och dess ben är rosa. Den har ett ljudligt kacklande läte och ett trumpetande som båda påminner om grågås eller sädgås.
Den rosa färgen kommer av karotenoider, en grupp ämnen som fåglarna får i sig via små kräftdjur som utgör flamingornas huvudföda. Om de inte äter dessa räkor blir deras fjäderdräkt, näbb och mjukdelar inte rosa utan fortsätter att vara grå som hos ungfåglarna.
Större flamingo är den mest spridda arten i fågelfamiljen flamingor. Den finns i delar av Afrika, sydvästra Asien (inklusive Turkiet), södra Asien (Indiens kustland) och södra Europa (inklusive Grekland, Spanien, Portugal och Camargue i Frankrike). Vissa populationer är flyttfåglar och flyttar kortare sträckor mellan sommar- och vinterkvarteren.
Större flamingo har påträffats i Sverige vid ett 20-tal tillfällen. Ingen av dessa fynd bedöms med säkerhet härröra från vilda fåglar.
Tidigare har större flamingo behandlats som samma art som karibflamingon (Phoenicopterus ruber) och ibland även tillsammans med chileflamingon (Phoenicopterus chilensis). Dessa tre taxon är alla närbesläktade.
Större flamingo häckar i individrika kolonier på låga öar vid vidsträckta, långgrunda, leriga stränder vid saltsjöar eller havsvikar. Som alla andra arter inom familjen lägger den ett enda kalkvitt ägg direkt i leran. Den häckar dock inte varje år.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 550 000 och 680 000 individer, varav 45 000–62 400 par tros häcka i Europa.