Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca) är en tätting som tillhör släktet stenskvättor. Släktet räknades tidigare till familjen trastar, men är numera placerad inom familjen flugsnappare (Muscicapidae). Arten är endemisk för Cypern. Vintertid flyttar den till nordöstra Afrika. Trots sitt begränsade utbredningsområde anses beståndet vara livskraftigt.
Arten är närmast lik nunnestenskvätta, med hanens smutsvit hjässa och nacke, svarta hake, ögonmask och rygg, beiga bröst samt den för släktet karakteristiska svartvita stjärten. Cypernstenskvättan är dock något mer kompakt (14–15 centimeter i längd jämfört med 14-16,5), med både kortare vingar och stjärt. Vidare är det svarta ändbandet på stjärten bredare och den vita övergumpen går inte lika högt upp på ryggen. Könen är också till skillnad från nunnestenskvättan i stort sett lika.
Cypernstenskvättans sång är helt unik för stenskvättorna, en tre till tio sekunder lång serie sträva toner: bizz-bizz-bizz-.... Den utförs också från en högre plats än andra stenskvättor, fem till tio meter ovanför marken.
Cypernstenskvätta häckar i steniga områden på Cypern och flyttar vintertid till nordöstra Afrika. På flyttningen noteras den i östra Egypten, Israel, Jordanien, Saudiarabien och Syrien, under vårflyttningen även i södra Turkiet. Tillfälligt har den påträffats Tyskland, Libanon och Oman.
Cypernstenskvättan förekommer i mindre öppna miljöer än andra stenskvättor. Arten påträffas i allt från gläntor och hyggen i bergsbelägen tallskog, i bergstrakter med spridda träd, låglänta jordbruksområden, skogsområden och plantage samt trädgårdar. Det har föreslagits att fågeln intar samma nisch som rödstjärt (Phoenicurus phoenicurus) har på fastlandet. Den födosöker också unikt mer likt flugsnappare, genom att fånga insekter i luften.
Fågeln häckar från april till juli och lägger fyra till fem ägg i ett löst skålformat på placerat i ett hål i marken, i ett träd, under en sten eller i artificiella behållare som tomma burkar, metallrör, fågelholkar eller blomkrukor.
Arten har ett litet utbredningsområde, men populationen är relativt stor (40.000–100 000 par) med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).
