Struts (Struthio camelus) är en mycket stor, långbent, långhalsad och flygoförmögen fågel som förekommer i Afrika. Den placeras i släktet Struthio, familjen strutsar (Struthionidae) och ordningen strutsfåglar (Struthioniformes). Strutsen är tillsammans med sin nära släkting somaliastrutsen den största nu levande fågeln och lägger även de största äggen. De kan springa i hastigheter upp till 70 km/h. Strutsarna är kända för sina små hjärnor som väger ungefär 40 gram.
Strutsar saknar bröstbenskam och deras fjädrar saknar hakar på bistrålarna vilket gör fjäderdräkten mjuk och fjädrarna kan inte bilda ett lufttätt plan.
Strutsens föda består huvudsakligen av olika växtdelar, men den äter även insekter, maskar och larver. Den lever i nomadiska grupper med mellan fem och femtio individer. När strutsen hotas gömmer den sig antingen genom att lägga sig platt på marken eller också försöker den fly. Om den blir inträngd kan den försvara sig genom att sparka med sina kraftiga ben. Häckningsbeteendet skiljer sig mellan olika regioner, men revirhävdande hanar kämpar för ett harem på mellan två och sju honor.
Strutsar föds upp runt om i världen för produktion av fjädrar, läder, kött och ägg.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreGr
GraminivoreFo
FolivoraTe
TerrestriskFl
Flygoförmögna fåglarFlygoförmögna fåglar är fåglar som genom evolution har förlorat förmågan att flyga. Det finns över 60 idag levande vilda fågelarter som i...
Pr
PrecocialBe
BetesdjurBete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
Ku
Kursiverade djurNo
NomadiskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Sa
SamladePo
PolygyniSo
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Do
DominanshierarkiIn
Inte en migrantO
börjar medLå
Långlivade DjurSt
Storögda DjurGi
Gigantiska DjurSn
Snabba DjurAlla strutsens taxa är förhållandevis lika till utseendet. De har små huvuden, långa halsar, stora kraftiga kroppar, långa ben och kraftiga fötter. Hanen är svart med undantag av vingarnas och stjärtens fjädrar som är delvis vita. Honan är gråbrun med vitaktiga ving- och stjärtfjädrar. Hanens längd går upp till 3 meter. Den når ibland en vikt av 150 kilogram. Benen är långa och starka och har vid foten bara två tår. Halsen är nästan naken och vingarna är förkrympta. En detalj som skiljer arterna och underarterna åt är att partier av nacke och lår får olika färger under häckningstid till skillnad från den gråbeige färg strutsen annars har. Somaliastrutsen får en blåaktig färg på nacke och lår, S. c camelus får en röd nacke, medan S. c. massaicus får orangerosa lår och nacke.
Strutsens vingar är tillbakabildade, så kallade rudiment, och den har klor på två av sina "fingrar". Strutsens fjädrar skiljer sig mycket till sin karaktär ifrån flygande fåglars fjädrar. Strutsens fjädrar är mycket mjuka eftersom de saknar hakar på bistrålarna och används främst till isolering mot både kyla och värme.
Strutsens muskulösa ben är fjäderlösa och den står på två tår varav den största i det närmaste påminner om en hov. Detta är en anpassning som verkar förenkla för strutsen att springa i höga hastigheter och som strutsen är ensam om i fågelvärlden.
Strutsar har tjocka svarta ögonfransar och deras ögon är bland de största hos fåglarna.
Vilda strutsar finns idag bara i ett antal av Afrikas torra och halvtorra områden, inklusive Sahel, Östafrikas savanner och torrområden i sydvästra Afrika. Strutsen delas idag upp i följande underarter:
Tidigare inkluderades även somaliastrutsen (S. molybdophanes) som underart men urskiljs numera allmänt som egen art.
Strutsen beskrevs första gången taxonomiskt, med sitt nuvarande vetenskapliga namn, 1758 av Linné i hans verk Systema Naturae. Numera placeras familjen strutsar som ensam familj i ordningen Struthioniformes. Tidigare inkluderades flera andra av de så kallade ratiterna, som nanduer, emuer, kasuarer och kivier. Genetiska studier visar dock att tinamofåglarna (Tinamiiformes) är systergrupp till de australasiatiska kasuarerna, emu och kivierna, vilket gjorde Struthioniformes parafyletisk. Lösningen blev att flera auktoriteter har upphöjt nandufåglar, kasuarfåglar och kivifåglar till egna ordningar medan Struthioniformes bara omfattar släktet Struthio. Samma studier visar att de alla tillsammans utgör systergrupp till alla världens övriga idag förekommande fågelarter.
Specifika tider på året för häckning förekommer inte. Ofta lever strutsen i små familjer, som består av en hane och två eller tre honor. Honorna i en grupp lägger tillsammans upp till 20 ägg i en fördjupning i sanden. Ägget som är det största bland fåglar är vitgult, dess längd kan vara 14 till 15 centimeter och väger cirka 2 kg vilket är 1 % av strutsens vikt. Ruvningen görs av bägge könen och ibland överlämnas äggen bara åt solvärmen.
Strutsen är aktiv på natten och dess föda består huvudsakligen av gräs och korn. Ibland tar den också insekter eller andra smådjur. Vid torra tider föredrar strutsen växter som är rika på vatten. Den har inga tänder och ingen kräva och sväljer därför stenar och andra föremål som hjälper att bryta ner födan i djurets mage.
Vid fara springer strutsen med hög hastighet som går upp till 70 kilometer i timmen. Dess fiender utgörs av ormar, hyenor, gamar och människoapor som mest hotar ungdjuren. Strutsen använder bland annat sina fjädrar för att skugga sina ungar och hanarna nyttjar dem även när de utför en sorts parningsdanser. Strutsen kan bli 50 till 60 år gammal.
Att strutsen vid fara skulle gömma sitt huvud i sanden är en missuppfattning.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Tidigare påverkades beståndet av jakt och handeln med dess plymer, men idag tros habitatförlust vara den drivande kraften bakom att den minskar i antal.
