Ordning

Stormfåglar

149 arter

Stormfåglar (Procellariiformes) är en ordning i klassen fåglar som omfattar de fyra familjerna sydstormsvalor, albatrosser, nordstormsvalor och liror. Stormfåglarna söker sin föda nästan uteslutande i det öppna havet och har en kosmopolitisk fördelning över världens hav, med den högsta mångfalden runt Nya Zeeland.

Stormfåglarna lever i kolonier och häckar mestadels på avlägset belägna, rovdjursfria öar. De mer storvuxna arterna placerar sina bon direkt på marken, medan de flesta mindre arter placerar bona i naturliga håligheter eller grävda hål. De återvänder med stor konsekvens och exakthet (filopatri) till den koloni och det bo där de föddes. Stormfåglarna bildar par som består i flera år och som kan vara under parets hela livstid. Ett enda ägg läggs per häckningsförsök, och vanligen görs ett enda häckningsförsök per år. Flera större albatrosser häckar bara en gång vartannat år. Båda föräldrarna deltar i ruvningen och matandet av ungen. Inkubationstiden är lång jämfört med andra fåglars, liksom tidsperioden från kläckning till flygfärdighet. När en unge har blivit flygfärdig lämnar den boet och får därefter ingen ytterligare föräldravård.

Stormfåglarna har haft en lång relation till människorna. De har varit en viktig näringskälla för många människor, och fortsätter att jagas som sådan i vissa delar av världen. Albatrosserna har varit föremål för många kulturella skildringar. Stormfåglarna är bland de mest hotade fågel-grupperna, med många arter hotade av utrotning på grund av införda rovdjur i deras häckningskolonier, marina föroreningar och för att de blir bifångster i fiske. Forskare, naturvårdare, fiskare, och regeringar runt om i världen arbetar för att minska hotet mot dem, och dessa ansträngningar har bland annat lett till undertecknandet av Avtalet om skydd av Albatrosser och Petreller, ett rättsligt bindande internationellt fördrag som undertecknades år 2001.

visa mindre

Stormfåglar (Procellariiformes) är en ordning i klassen fåglar som omfattar de fyra familjerna sydstormsvalor, albatrosser, nordstormsvalor och liror. Stormfåglarna söker sin föda nästan uteslutande i det öppna havet och har en kosmopolitisk fördelning över världens hav, med den högsta mångfalden runt Nya Zeeland.

Stormfåglarna lever i kolonier och häckar mestadels på avlägset belägna, rovdjursfria öar. De mer storvuxna arterna placerar sina bon direkt på marken, medan de flesta mindre arter placerar bona i naturliga håligheter eller grävda hål. De återvänder med stor konsekvens och exakthet (filopatri) till den koloni och det bo där de föddes. Stormfåglarna bildar par som består i flera år och som kan vara under parets hela livstid. Ett enda ägg läggs per häckningsförsök, och vanligen görs ett enda häckningsförsök per år. Flera större albatrosser häckar bara en gång vartannat år. Båda föräldrarna deltar i ruvningen och matandet av ungen. Inkubationstiden är lång jämfört med andra fåglars, liksom tidsperioden från kläckning till flygfärdighet. När en unge har blivit flygfärdig lämnar den boet och får därefter ingen ytterligare föräldravård.

Stormfåglarna har haft en lång relation till människorna. De har varit en viktig näringskälla för många människor, och fortsätter att jagas som sådan i vissa delar av världen. Albatrosserna har varit föremål för många kulturella skildringar. Stormfåglarna är bland de mest hotade fågel-grupperna, med många arter hotade av utrotning på grund av införda rovdjur i deras häckningskolonier, marina föroreningar och för att de blir bifångster i fiske. Forskare, naturvårdare, fiskare, och regeringar runt om i världen arbetar för att minska hotet mot dem, och dessa ansträngningar har bland annat lett till undertecknandet av Avtalet om skydd av Albatrosser och Petreller, ett rättsligt bindande internationellt fördrag som undertecknades år 2001.

visa mindre