Vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos) är en fågel i familjen hackspettar. Den förekommer transpalearktiskt i Europa och Asien, från Norge i väster till Kamtjatka i öst. Vitryggig hackspett är något större än större hackspett (Dendrocopos major) och är idag listad i Sverige som akut hotad av Artdatabanken, främst beroende på bristen av lämpliga biotoper.
Vitryggig hackspett kallades förr även för hvitrygg-spätt.
Vitryggig hackspett är den största av brokspettarna, hackspettarter med inslag av rött, vitt och svart i fjäderdräkten. Längden är 25–28 cm och vingspannet 38–40 cm. Näbben är lång och har troligen anpassat sig efter artens födoval. En adult fågel har ljus undersida med tydliga längsgående streck på kroppsidorna. Bröstet är svagt med en beige-skär ton och är streckat i svart. Bakryggen och övergumpen är vit, undergumpen är svagt rödfärgad. Hanen känns igen på en röd hjässa medan honan har en svart. Ungfåglarna har en mer diskret teckning och känns igen på bredare sidstreck än de äldre fåglarna, dessutom märks en blek, rödfärgad hjässa.
Underarten owstoni i Ryukyuöarna, av vissa behandlad som egen art (se nedan) skiljer sig från geografiskt närmaste formen namiyei genom större storlek, längre vingar och näbb, mycket mindre inslag av vitt på vingar och stjärt och mer beigefärgad på ansikte haka, och strupe. Vidare är bröstsidorna och flankerna svarta snarare än streckade i svart och beigevitt och bildar på så sätt ett bröstband. Hanen är även blekare röd på hjässan och matt eldröd istället för skär på buk och undergump.
Den vitryggiga hackspetten lever främst i Palearktis. I utkanterna av dess utbredningsområde förekommer den även i den orientaliska regionen. Dess utbredningsområde sträcker sig från södra och mellersta Skandinavien, över Östeuropa, i ett bälte österut till Japan och Kamtjatkahalvön. Utbredningsområdets centrum ligger i södra tajgan. I Europa förekommer kvarlevande populationer i Pyrenéerna, Alperna och Karpaterna, i sydliga Apenninerna samt i den sydvästra delen av Balkanhalvön.
Vitryggig hackspett är en art som har mycket strikta krav på sin biotop. Minst en femtedel av landskapet bör bestå av lövskog, och av den delen måste hälften passa arten. Om inte, minskar sannolikheten för att en ledig yta skall återkoloniseras av fåglar på andra håll. Den lever i en så kallad metapopulation. Den trivs bäst i skog med så kallade oädla lövträd, som vårtbjörk och asp.
Vitryggig hackspett livnär sig mestadels av skalbaggar och deras larver samt andra insekter som de finner bland förmultnade träd men även, nötter, frön och bär.
Under häckningssäsongen hackar den ut ett bohål som är ungefär sju cm brett och 30 cm djupt i en gammal trädstam (gärna asp). Den lägger tre till fem vita ägg och ruvar dem i tio till tolv dagar. Paret hjälps åt med ruvningen.
Beståndet i Europa beräknas uppgå till 180 000–550 000 par, vilket extrapolerat ger en mycket grov uppskattning av världspopulationen till mellan en och sju miljoner individer. Dess status bedöms av IUCN som livskraftig (LC) Exempelvis uppskattas Norges population bestå av 1 700–1 800 häckande par, Lettland 2 000–2 500, Litauen 900–1 200 och Vitryssland 5 000–6 000 par.
I Sverige kategoriseras vitryggig hackspett som akut hotad. Beståndet uppskattas totalt till mellan tio och 20 reproduktiva individer. För att försöka rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av Naturvårdsverket.
