Vitgumpsnäppa (Calidris fuscicollis) är en nordamerikansk fågel i familjen snäppor i ordningen vadarfåglar. Den häckar i arktiska delar av Alaska och Kanada. Vintertid flyttar den så långt söderut som södra Sydamerika och är därmed en av de nordamerikanska fåglarna som har längst flyttväg. Tillfälligt påträffas den i Europa, med bland annat ett 30-tal fynd i Sverige. Den minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Fågeln har på svenska även kallats piplärkssnäppa. Det vetenskapliga artnamnet fuscicollis betyder "sothalsad" eller "brunhalsad".
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareMo
MolluskätareIn
InsektätareTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Sa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Glidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttr...
Po
PolygyniPo
Polygama djurPolygami, eller månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi brukar användas f...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarW
börjar medDen adulta snäppan mäter 16–18 centimeter och är alltså något mindre än kärrsnäppan (Calidris alpina). Den har i likhet med gulbröstad snäppa (C. bairdi) en ganska långsmal kroppsform och korta ben vilket skiljer dem båda från alla andra småvadare. I alla dräkter har den ett tydligt vitt ögonbrynsstreck och ett tydligt mörkt tygelstreck framför ögat. Den har en mörk näbb med svagt nedåtböjd spets och en ljusare brun näbbas på undre näbbhalvan. Det som urskiljer arten är dock det som namnet avslöjar, nämligen den för släktet unika vita övergumpen.
Vitgumpsnäppa häckar i arktiska Nordamerika, från norra Alaska och möjligen norra Yukon österut till nordvästra Mackenzie, Banksön, Melvilleön och Bathurstön söderut till fastlandets norra kust i Mackenzie och Keewatin, nordvästra Hudson Bay (Chesterfieldviken) samt Southamptonön och södra Baffinön. Den övervintrar i Sydamerika huvudsakligen söder om Ekvatorn och öster om Anderna, från södra Brasilien till Eldslandet och Kap Horn, men även österut till Falklandsöarna och tillfälligt väster om Anderna i Chile. Fågeln har en av de längsta flyttvägarna bland nordamerikanska fåglar. Höstflyttningen sker över Atlanten från nordöstra Nordamerika till norra Sydamerika, sedan mot sydost över Amazonområdet i ungefär en månad. Mot norr flyger den istället över Västindien och genom Nordamerikas inland till häckplatserna i Arktis.
Arten påträffas tillfälligt på Galápagosöarna, Svalbard och Franz Josefs land. Arten är en sällsynt gäst i Västeuropa, där den är en regelbunden besökare i Azorerna under hösten, men även i Storbritannien. I Sverige har den påträffats 34 gånger, det första tillfället 8 augusti 1978 i Vejbystrand i Skåne.
På södra halvklotet har den uppträtt i Australien, Nya Zeeland samt i Sydgeorgien och möjligen Sydorkney.
Häckningstid hittas vitgumpsnäppan nära sumpiga våtmarker på tundran, där den lever av små inverterbrater som mollusker, kräftdjur, maskar och insektslarver, men också frön. Honan lägger fyra olivgröna ägg i en skålformad sänka fodrad med löv, mossa och lavar. Äggen ruvas till skillnad från andra Calidris-arter av enbart honan, i 22 dagar. De kläckta kycklingarna lämnar boet efter endast en dag. Honan håller dem varma, men de måste hitta sin egen föda. Först efter 16–17 dagar är de flygga.
En stor del av flyttningen utgörs av några få långa non stop-sträckor, var och en upp till 60 timmar och 400 mil långa. Under flyttningen i Sydamerika vistar den havsstränder, flodbankar, öppna fält och våtmarker upp till 450 meters höjd. I övervintringsområdet i kustnära Buenos Aires är den mycket vanlig på tidvattensslätter, i våtmarker och översvämmade fält, men ovanlig på sandstränder och sällsynt på gräsmarker. I Eldslandet är den en regelbunden besökare på Isla Grande där den besöker lerslätter och laguner inåt land. Av andra vadararter ses den oftast med tuvsnäppa, både på häcklokaler och i övervintringsområdet.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, till följd av habitatförlust och möjligen jakt. Den tros dock minska inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
