Kragbjörn (Ursus thibetanus) är en björn närbesläktad med svartbjörnen. Den lever i lövskogar och i tropisk regnskog.
Kragbjörnens päls är nästan uteslutande svart. Det finns bara ett fåtal individer som har brunaktig päls. Kännetecknande är en vitaktig fläck på bröstet som är V-formad. På grund av de tydlig längre håren runt halsen kallas djuret Kragbjörn. Björnens huvud är stort och klotformigt med små ögon. Även öronen är stora och har jämförelsevis långt avstånd från varandra. Alla extremiteter är nästan lika långa och på varje fot finns fem klor. Som alla björnar är denna art en hälgångare. Kroppens längd ligger mellan 120 och 180 cm och svansen är 6 till 10 cm lång. Det finns stora skillnader mellan hanarnas och honornas vikt. Hanar väger 110 till 150 kg, medan honor väger 65 till 90 kg.
Kragbjörn är vanligast i Kina men förekommer också i Indien, Pakistan, Japan och Korea.Den delas upp i sju underarter:
Kragbjörnen lever i skogar i både den tempererade och den tropiska klimatzonen. Under sommaren förekommer de i bergsregioner upp till 3 600 meter över havet. Vintern tillbringar de i lägre områden.
Kragbjörnar kan vara aktiva både på dagen och natten. De letar sin föda ofta under natten men i tider där de behöver mer föda är de även aktiva på dagen. Dessa björnar går vanligtvis på alla fyra men de kan även stå på de bakre fötterna för att komma åt födan. De har bra förmåga att klättra och simma.
Kragbjörnar har i regel vinterdvala, men inte i de sydligaste delarna av utbredningsområdet. De skapar under sommaren och hösten ett fettskikt och vilar i en grotta. Deras andningsfrekvens och puls sjunker betydligt men kroppens temperatur ändrar sig bara lite. De vaknar lätt till och letar under varmare vinterperioder efter föda.
Denna art lever ensam, förutom under parningstiden. Storleken av deras territorium är beroende på tillgången till föda men allmänt mindre än brunbjörnens territorium.
Kragbjörnar är allätare men livnär sig huvudsaklig av föda från växtriket. De äter frukt, bär, nötter och ollon. De förtär även insekter, deras larver och mindre ryggradsdjur. Ibland äter de as och större ryggradsdjur, till exempel vattenbuffel. Mer sällan tar de boskapsdjur som föda.
En ovanlig jaktmetod observerades i Himalaya. Där klättrar kragbjörnar på branta sluttningar ovanför en flock av kronhjort och rullar sedan nedåt. Faran upptäcks av flocken först när det är för sent. Snön klistrar fast på björnens päls och kronhjortarna tror att det är ett klot av snö.
Parningstiden är bunden på utbredningsområdet. I Sibirien infaller de mellan juni och juli, och i Pakistan ligger parningstiden i oktober. Födelsen sker oberoende av parningstiden i februari eller mars. Det förklaras med att ägget vilar en tid hos de nordliga björnarna innan den egentliga dräktigheten börjar. Per kull födas oftast två ungar som med en vikt av 300 till 450 gram är påfallande små. Efter en vecka öppnar de blinda ungarna ögonen och efter ungefär tre månader sluter honan att ge di. Ungarna stannar vanligtvis två till tre år hos modern. Kragbjörnar blir könsmogna efter tre år. Medellivslängden i naturen är okänd. I fångenskap har en kragbjörn blivit 36 år gammal som man känner till.
