Chaparralvireo (Vireo bellii) är en liten amerikansk tätting i familjen vireor. Den förekommer i centrala och sydvästra USA söderut genom Centralamerika till Nicaragua.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanska ornitologen John Graham Bell (1812-1889). På svenska har den tidigare kallats sumpvireo.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareAr
ArborealGl
Glidflygande djurGlidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttr...
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialMi
MigrerarB
börjar medChaparralvireon är en liten (11,5-12,5 cm) och rätt färglös vireo med ett ljust vingband. Ovansidan är olivgrå och undersidan vitaktig. I ansiktet syns svagt tecknade "glasögon" och ett tunt ögonstreck. Näbben är relativt liten. Vanan att resa och sänka stjärten påminner om myggsnappares eller brunhättad skogssångares beteende.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanske taxidermisten och fältornitologen John Graham Bell (1812-1889). Den har på svenska tidigare kallats sumpvireo. Audubon tillskivs som artens auktor men det är oklart om det möjligen var Bell, som följde med honom under hans resa på Missourifloden på 1840-talet, som egentligen beskrev arten.
Arten delas ofta upp i fyra underarter med följande utbredning:
Chaparralvireon hittas främst i Salix- eller Prosopis-snår nära vatten. Den håller sig lågt i vegetationen där den plockar insekter och deras larver från lövverket. Fågeln bygger ett välkamouflerat bo som den intensivt försvarar mot inkräktare. Arten boparasiteras ibland av brunhuvad kostare. Den använder ofta giftsumak eller rankor som boplats.
Fram till och med 2017 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN arten som nära hotad på basis av data som visar att den minskade relativt kraftigt i antal. Sedan 2018 behandlas den dock som livskraftig. Världspopulationen uppskattas till 4,5 miljoner individer.
