Bergärtsångaren är mycket lik ärtsångaren med brungrå ovansida, gråare hjässa och ljus undersida. Den är något större (13-14 centimeter), har något kraftigare näbb och en något mörkare hjässa och rygg med mindre kontrast dem emellan än ärtsångaren. Strupen är vit och resten av undersidan gråvit.
Bergärtsångaren häckar i bergstrakter från sydlstra Kazakstan (Karataubergen) till sydvästra och centrala Tien Shan, söderut till nordvästra Himalaya (Kashmir och Ladakh, södra Turkmenistan, nordöstra och sydöstra Iran, Afghanistan och västra Pakistan. Där den överlappar med ökenärtsångaren skiljer de sig åt höjdledsmässigt. Vintertid flyttar den till ett område från södra Iran (troligen även södra Irak och södra Afghanistan) österut till södra Indien och norra Sri Lanka, möjligen även sydöstra Arabiska halvön.
Under flyttningen ses den regelbundet i Bahrain och Kuwait. Fynd i både Armenien och Förenade Arabemiraten är osäkra. Den är en sällsynt gäst i Azerbajdzjan, Israel, Oman, Qatar och Turkiet.
Fågeln häckar i bergstrakter mellan 2.000 och 3.600 meters höjd, i öppna buskmarker, ofta med inslag av en, men även i odlad bygd som mandelodlingar. Den verkar tolerera torrare och mer sparsamt bevuxna miljöer än ärtsångaren. Vintertid påträffas den till skillnad från ökenärtsångaren i mer vegetationsrika miljöer.
Bergärtsångarens födobeteende liknar ärtsångarens. Vintertid födosöker den från låga buskar till höga trädtoppar på jakt efter leddjur och förmodligen bär. Den besöker även blommor för dess nektar, vilket gör att den ofta får huvudet missfärgat av pollen.
Boet placeras lågt, mellan 20 cm och 1,5 meter ovan mark, i tjocka och ofta taggiga buskage, men ibland även upp till tre meter upp i ett träd. Boet är mer kompakt än ärtsångarens, förmodligen en anpassning till kyliga bergsnätter. Äggläggning sker mellan mitten av maj och mitten av juni. Den lägger fyra till fem ägg som ruvas i elva dagar. Ungarna är flygga elva till tolv dagar efter kläckning. Båda könen bygger boet, ruvar och matar ungarna.
