Manchurisk cettia (Horornis canturians) är en östasiatisk fågel i familjen cettisångare inom ordningen tättingar med omdiskuterad artstatus.
Manchurisk cettia är en rostbrun tätting, störst bland cettisångarna och med en för familjen påtaglig storleksskillnad mellan könen, där honan är 15 centimeter lång och hanen 18. Den är mycket lik nära släktingen japansk cettia, men skiljer sig genom varmbrun istället för grönbrun ovansida, större storlek (både näbb, ben, vingar och stjärt), större skillnad i storlek mellan hane och hona samt ett brett, gräddfärgat ögonbrynssträck (japansk cettia har ett smalt, gråvitt). Vidare är näbben kraftig och ljus, ej tunn och mörk.
Manchurisk cettia delas vanligen in i två underarter med följande utbredning:
Tillfälligt har den påträffats i Indien.
I norra delen av utbredningsområdet, exempelvis i Korea, häckar den i mycket täta buskage och Salix koreensis. Underarten canturians hittas även i ungskog, vassbälten, intill odlingsbygd samt i frodig växtlighet på sluttningar upp till 1500 meters höjd. Den för en tillbakadragen tillvaro och röjer sig oftast genom sina läten. Födan är dåligt känd men antas bestå av ryggradslösa djur och larver som den söker efter på marken eller upp till två meter upp i vegetationen. Även häckningsbiologin är dåligt känd. Den tros ha ett polygynt häckningsbeteende, men data saknas. Den häckar mellan mars och augusti i norr (borealis) och mellan maj och juni i söder (canturians).
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till lokalt mycket vanlig.
